Har sådana humörsvängningar. Får mig att undra om en kan drabbas av pms och andra kvinnosystemssymptom vid en ålder av 34. Har inte lidit särdeles mycket av pms under de 20+ år (herregud över 20 år redan, tänker jag rätt?) jag månatligen blött i underlivet, så det känns mer än lovligt skumt med dessa känslotoppar och -dalar nu. För jo, jag kan, rent tidsmässigt, koppla dem till min mens.

Det är ändå synd att jag ofta kommer på det i efterhand. Efter att jag snäst och frustat åt min flickvän, beklagat mig och svurit till mina vänner, gråtit och snytit mig i kattens päls. När det sedan lugnat sig och jag kan tänka klart igen inser jag att jamen just så, jag ska ju snart ha mens. Eller jamen just så, det är ägglossningstider.

I Liv Strömquists bok Kunskapens frukt läste jag att en del kvinnor är som mest kreativa under sin pms. Därför har jag skapat ett dokument som heter “pms”. I det får jag bara skriva under hormondalar. Hittills handlar texten om en brud som lyssnar på grindcore om morgnarna. Texten är cirka fem meningar lång, för jag blir så arg varje gång jag skriver.

Ja ni, jag vet inte.

Just nu känns väl livet rätt okej. Här i Göteborg är det plus tie, solen skiner och jag har det chill på jobbet. På lördag kommer min flickvän hit och stannar i mer än en vecka. Har gjort en lång lista med saker vi ska hinna se, bland annat Halloween på Liseberg, botaniska trädgården, stadsmuseet och förstås pingvinerna i Slottsskogen.

Tycker ni jag ska köpa biljett till Bob Hund + Göteborgs symfoniorkester i slutet på november? (Patricia kommer du med? 28.11) Och tycker ni jag ska gå och kolla på min favoritdelfinduo Death Team på fredag, trots att jag måste gå ensam?