Leif

“Catti, kom hit så jag får krama dig.”

Så sa min nya kompis Leif när vi avslutade dagens skrivkurs på Stadsbiblioteket. Jag tänker inte berätta Leifs historia för er, det vore fusk. Men hans inre är ett skört blad, vilket han inte ger uttryck för när man först ser honom till ytan.

Så var det också med resten av deltagarna på kursen jag nyss gick. I sex timmar satt vi i ett rum och delade med oss av våra historier, anekdoter och vår barndom.

Det ska jag berätta för er, delar man sex timmar med ett brokigt gäng där de flesta är närmare 70 än 30, får man höra de mest fantastiska historier. Får ni chansen att gå skrivkurser med äldre personer, ta den genast. Det kan vara det finaste ni får vara med om.

Om en månad ska jag få träffa dessa människor igen, och jag kan knappt vänta. Jag vill ha mer. Jag vill veta hur det var i 50-talets Sverige, i 70-talets Iran och 40-talets Australien. Jag vill veta allt de har att berätta. Jag måste få veta allt.

Truly blessed, liksom.

One response

  1. Jag går nu en skrivarkurs på Arbis och förra hösten var jag på en helgskrivarkurs med Nylands litteraturförening och det bästa var helt klart alla historier folk hade. Också på de här kurserna är medelåldern närmare 70 än 30, men precis som du tycker jag att det är bland det bäst. Tänk nu på vad man får kurkka in i för liv!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *