Ibland när jag pluggar i mina hörlurar på väg ut genom dörren på morgonen väljer jag att inte klicka igång Spotify. Trots att jag har listor med musik som passar mina morgnar, känns det ibland övermäktigt med den ständiga impulsen via öronen in i hjärnan.
De här morgnarna får mina Urbanears istället fungera som en stötdämpare, som ett moln mellan mig och omvärlden. Jag är en del av min omgivning men jag tar inte del av den. Jag är betraktaren som i smyg är något annat än den ger sig ut för att vara.
Att vara på ett främmande ställe har också fått mig att inse att jag har rutiner, har haft rutiner. Rutiner som jag nu desperat vill ha tillbaka. Jag vill vakna och koka mitt kaffevatten, mata katten och sedan hälla vatten genom filtret. Sätta mig vid mitt kantlösa men kantstötta bord med min Taikamugg, höra hur katten tuggar på slemmiga patébitar, öppna datorn och klicka fram tidningen. Jag vill ha tillbaka min hemliga morgonfröjd.
Morgonen, du är och förblir, tydligen, min nemesis.
De här listorna brukar jag normalt ha i öronen på vägen till jobbet. Den senare är nyss påbörjad, för den tidigare börjar vara sönderlyssnad. Har ni tips på låtar med samma stuk för den senare listan får ni gärna tipsa. Tack.