Jag har varit i Göteborg i en månad. Det är en tredjedel av tiden jag allt som allt ska vara i den här staden.

Hittills har jag varit hemma i Finland två (2) gånger, ute på bar en (1) gång, på biblioteket tusen (1000) gånger och på museum en (1) gång.

Det jag har kvar att göra är att åka hem till Finland en (1) gång, gå på teater minst tre (3) gånger, gå på minst en (1) spelning, gå på minst tre (3) filmvisningar på folkbio, göra en (1) day trip och skriva minst fem (5) bra (nåja) dikter.

Grejen är ju den att jag börjat gå en poesikurs. Jag upptäckte stadsbiblioteket för en tid sedan, och det var en alldeles fantastiskt upptäckt. Det ordnas kring en miljon evenemang dagligen och allt är gratis. Så varför inte gå en kurs i att skriva poesi?

Jag suger jättemycket på poesi, nödrim är jag däremot rätt bra på. Det är ett enormt steg utanför min bekvämlighetszon att gå den här kursen. Jag känner mig malplacerad, usel och ytlig. Samtidigt är det inspirerande att göra något alldeles nytt, att skriva på ett sätt jag aldrig gjort tidigare.

Jag förväntar mig egentligen inget av kursen, annat än ett avbrott i vardagen. För att vara ärlig så är här ju nog rätt ensamt. Tur en har kattn.