Katten väcker mig varje morgonnatt. Där mellan fyra och fem.
Sen ligger den och spinner bredvid mig medan den försöker slicka mina ögon och suga på min näsa. Jag drar alltid täcket över huvudet och suckar, men sen tar luften slut och jag måste ut och andas.
Så sitter katten färdig och väntar på min näsa. Går till attack och fyller mitt ansikte med saliv.
Men gud så jag älskar det där monstret.
Det där har jag faktiskt inget svar på. Min katt gjorde likadant! Den ville ha mat och sällskap. Så skaffade jag den där kattkompisen åt den, men det blev inte direkt bättre, den fortsatte och puskea mitt ansikte klockan 4.24. PRICK. Även då min kompis vaktade katten.
Nattkatt!