WELL HELLO DAGEN

Dagen blev om möjligt ännu sämre när bolaget jag jobbar på meddelar att samarbetsförhandlingarna börjar bästa måndag. Från Svenska Yle berörs 170 av vilka 15 ska bort, bort, bort. Och det här är alltså de fast anställda.
Ingen sitter säker, ingen sitter fast.

Jag oroar mig inte särskilt mycket för egen del, jag brukar alltid landa på fötterna – på ett eller annat sätt. Man får och man blir utan. Ibland måste man ge upp saker. Inte för att jag vet något om något ännu. Det jag oroar mig för är stämningen. Alla går runt och är nervösa, luften dallrar av osagda farhågor, folk håller humöret uppe men där ligger hela tiden något i bakhåll.

Det går stötar genom mitt huvud med jämna mellanrum. Jag trodde att det bara inträffade när jag glömt att ta mina antidepressiva i flera på varandra  följande dagar men nu märker jag att stötarna kommer när jag är orolig. Idag rycker det och blixtrar i mitt huvud, stötarna fräser iväg genom skalpen.

Och katten bara jamar. Den låter alldeles fantastiskt löjlig. Ska en katt jama på det där viset? Som om den bar hela universum på sina axlar och blivit en betald gråterska. Samtidigt springer den runt och river och klöser som den gladaste typen i världen. Är den schizofren eller förstår jag mig bara inte på katter?

Photo on 15-09-14 at 17.55 #3

4 responses

  1. Så tråkigt att höra :(

    Vad som kommer till jamande katter så min katt var av somalieras, så den tycker om att tala. Den sa hela tiden allt möjligt. Sedan när den fick en kompis så kunde den tala med den där andra, så den hade inte lika mycket att säga sedan när jag kom hem. PEUSS.

    • Jag visste ju att du sku veta allt om katter. Men ååå, kanske jag måste skaffa en tiiiill nu då! Måste flytta till en större lägenhet så jag har rum med en kompis åt Quentin.

  2. Fan så tråkigt. Min man har ju råkat ut för samarbetsförhandlingar tre år i rad nu och visserligen klarat sig undan, men visst är det tunga tider. Det ligger liksom som ett svart moln ovanför hela tiden och påverkar – precis som du sade – på stämningen. Jag tror ju på att allt fixar sig och man klarar det, men förstår att J ändå stressat pga jag första året var gravid, andra året hade vi en baby och nu i år var/är jag dessutom arbetslös, jippii. Hoppas allt ordnar sig! Kraaaam!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *