Istället för att sova äter jag torkade fikon och funderar på vikten av rutiner. Det är något jag ställer mig väldigt ambivalent till, det här med rutiner alltså. För det mesta är jag en spontan typ som kanske går och köper sig ett hus och sedan genast ångrar det, eller bestämmer sig för att äta chips en helt vanlig måndag.
Å andra sidan åt jag sex stycken falaflar under tiden vi var i Berlin, jag håller hårt fast vid min pasta-med-ketchup-linje och har nästan alltid ett tomt kylskåp. Så vi kan ju säga att mitt liv är ganska matrutinerat.
De senaste veckorna har jag ändå insett vikten av att på vissa håll i livet hålla fast vid saker, att komma ihåg sina göromål och hålla sig till dem. Man mår till exempel asmycket bättre om man bara kommer ihåg att ta sina mediciner.
Ja det var bara det. Jag ska väl fortsätta försöka sova.
Jag är helt tvärtom. Trollar fram pasta med svamp och zucchini på två röda (dagens middag) och är totalt handikappad om jag inte har rutiner och to do-listor.
Har funderat mycket på det här, hur det kommer sig att jag älskar rutiner och ordning men samtidigt är så usel på det. Kanske det hänger ihop på något sätt så att jag måste vara extra ordentlig för att kompensera för det att jag inte alls är bra på att hålla ordning.
Hälsningar från en med kylskåp och skafferi som bågnar av allt från fisksås till tajini för alltså det är ju så hemskt om man inte har precis allting hemma trots att alepan är öppen 24h.
Hihi! (24h butiker är ju världens bästa uppfinning)
Men ja, jag tror att man nog behöver balans, man måste ha rutiner för att kunna vara utan dem och tvärtom. Universum i balans, brukar jag tycka om att säga. Jag är hemskt origaniserad på jobbet medan jag glömmer bort precis allt på fritiden. Skumt.