TANKAR OM STÅHEJET KRING RADIO X3M

Anna Lindholm skriver i nyaste Astra om hur hon lyssnat på X3M mer än vanligt under en månads tid för att granska vad som hänt sedan Kaktusgate.

Jag har läst texten om och om igen och funderar över några saker jag anser problematiska.

1. Varför har ingen pratat med programledarna? Jag tycker att det är konstigt att i en journalistisk text som ska undersöka en kanals förändring inte tala med de som står för innehållet, nämligen programledarna. Varför får de inte uttala sig om sådant som andra anser problematiskt?

2. Homofobin. X3M är kanske den minst homofoba arbetsplats jag nånsin jobbat på, hell, hälften ÄR ju gay! Det som Anna ansåg vara homofobi är i grund och botten en ovilja att ligga med Janne Grönroos. Fast Janne är smart och snygg skulle jag nog också reagera så som Jocke gjorde i radion, att HELL NO jag sku dricka en kärleksshot med honom.

3. Supernova. Supernova nämns bara till namnet. Programledaren som startade hela kaktusgate (ja vi kan säkert säga det rakt ut: Kjell) har ett nytt program, ett musikjournalistiskt program som är helt svinbra. Han och Tommy spelar ny musik, gör intervjuer med musiker och pratar om det de känner bäst till: musa. Känns fräckt att inte alls ta upp det, eller tänker jag fel?

4. Stiftelsen. Programmet som tidigare ansågs som det mest flamsiga prgrammet på X3M är helt omgjort. (Alla program förnyades förresten vid årsskiftet) Det var också det program som startade Kaktusgate. Varför har man inte granskat det programmet överhuvudtaget? Stiftelsen leds av två starka och coola brudar som enligt min tro kallar sig själv för feminister. Det gör förresten de flesta på kanalen, skulle jag tro.

För att göra en “granskning” av en kanal känner jag att man bör ta del av hela utbudet och lyssna mer än “oftare än tidigare”. Det blir också väldigt ensidigt att hacka ner på ett enda program på ett helt uppslag medan man i knappa tre meningar berömmer ett annat program (ni vet väl att man kan lyssna på Myteriet som podcast, asbra aktualitetsprogram).

Jag tycker det är bra att man granskar statsägda bolag och ser på saker med genusglasögon men jag börjar vara fruktansvärt trött på alla förutfattade meningar. Det att man i granskande journalistik går in med en till synes klar åsikt går också emot all journalistisk etik som jag känner till, och tyvärr var det så texten kändes. Jag går inte åt Anna personligen, jag gillar henne, men som chefsredaktör för en tidskrift borde man kanske fundera vem som gör den undersökande journalistiken.

20 responses

  1. Som jag redan skrivit på en fb-tråd uppskattar jag att du läst min text noggrant och att du säger vad du tycker, så att det når mig. Jag vill gärna berätta vad jag tänker om det du skriver.

    Jag förstår på ett sätt din undran över att inte programledarna har fått ta plats i den här granskningen men främst anser jag det vara mest givande att inte fokusera på enskilda personer dvs programledarna i det här fallet. Det är ledningen på kanalen som har högsta ansvaret för att det blir bra radio. I mitt intresse finns inte att ställa enskilda personer mot väggen.

    Precis som jag hade positiv kritik om Myteriet kunde jag lagt några tecken på positiva ord om Supernova. Det kunde jag ha gjort. Tar till mig det.

    Men det som jag tycker är trist är att den negativa kritik jag har gentemot situationer i Succémorgon inte tas på större allvar än att det anses bara vara att hacka ner på ett program. Är det inte värt att se det här som något som faktiskt bör bli bättre? Tycker inte du att de situationer jag tar upp i texten är sådant som faktiskt bör tas på allvar? Eller tycker du att det det är bra radio?

    Och vilka är de förutfattade meningarna som du tycker att finns om kanalen? Vilken är min klara åsikt som jag haft med mig in i granskningen? Var i texten verkar jag till synes ha med mig klara åsikter in granskningen? Det är jag väldigt nyfiken på att få svar på.

    Det är intressant det här med journalistisk etik. Hur borde Radio Extrem granskas av oss utifrån för att det ska bli allra bäst? Vem bör göra granskningen? Vilka frågeställningar borde vi ha med oss in i granskningen?

    Jag gillar dig också och jag tycker det är här en väldigt viktig diskussion som jag uppskattar att ha.

    • Okej! Nu är jag redo för battle! (Nånej, skoja. Men nu har jag legat i solen tills jag bränt mig så kan ta tag i saker som på riktigt är viktiga här i världen.)

      Det som är huvudgrejen i min kritik är egentligen det här med att kalla din text en granskning av Radio X3M. Jag anser inte att man kan granska en hel kanal genom att bara lyssna på tre av dess program – hur får du en helhetsbild? Ingenstans finns varken webben (okej, här har jag egen ko i diket) eller X3M-tv med i bilden. Radio X3M är inte bara en radiokanal som består av tre flödesradioprogram.

      De förutfattade meningarna tar jag från att du tidigare varit irriterad på X3M och tagit kontakt och att du den här gången “klarat av att lyssna mer än tre minuter” på en gång. Jag ser inte hur det är objektivt? Att du som redan var en hater (se ironin i texten, jag försöker vara rolig med mina ordval) för läääänge ska granska hur det ser ut ett år efter kaktusgate.

      I fråga om kritiken mot Succémorgon säger jag såhär: jag känner att du missuppfattar saker pga att du är en hater. Som kärlekshotten som inte handlar om homofobi utan om Janne Grönsroos personlighet – vilket trogna lyssnare känner till. Här kan jag förstås också förstå att det då verkligen KAN bli för inside och kärvänligt så att man inte inser hur det låter för folk som just knäppt på radion och inte är bekanta med programledarnas personligheter, och det är säkert något som kan och borde jobbas på. Men faktum är att man på radio jobbar med personligheter.

      Ditt exempel nummer tre kan jag hålla med om att känns som en tråkig sak att säga, där är säkert kritiken befogad. I andra exemplet däremot är jag tudelad. Att gå in och säga att gästen degraderas till ett raggningsobjekt känns harsh, också mot henne. Och PS en gästprogramledare är också en gäst.

      Jag tycker att X3M ska granskas objektivt och som en helhet. Om man går in för en granskning för att se vad som hänt ett år efter Kaktusgate, som artikeln i början insunuerade, tycker jag att man ska gå in för att göra just det – se vad som förändrats på ett år. Sen om man överhuvudtaget vill göra en genus- och jämställdhetsgranskning av kanalen ska man göra det gällande HELA kanalen och göra det objektivt utan de förutfattade meningar som jag fortfarande hävdar finns i vissa klickar av vår medieklick.

      Jag uppskattar också detta, och klart att min text är skriven lite i ilska och i tanke att försvara mina kollegor, däför ber jag ursäkt om den kan ha verkat hätsk. Hoppas jag fick fram min åsikt på ett bättre sätt nu!

      Och sorry för att svaret dröjde. Snart far jag till berlin och då tänker jag ej tänka på mitt jobb, men några timmar idag kan jag ännu göra det :)

      • Du vet du. Jag är från allra första början ingen “hater”. Som tonåring var Radio X3M kanal NUMMER ETT i mitt liv. Började SAMTLIGA mina tonårsdagar med att lyssna på morgonpogrammet i X3M! Faktiskt!! :) Jag var typ kär i Jukka Isojokki och det hände faktiskt ibland jag lyssnade på honom en lördag kväll i stället för att gå till Unkkan i Ekenäs. Lite pinsamt att erkänna det här nu, men det visar vilken otroligt stjärnglans och vilka förebilder som Radio Extrem skapar.

        Därav var jag sedan en engagerad lyssnare som slog på kanalen de gånger då jag väl var i Finland (och annars bodde i Sverige). Tyvärr blev jag väldigt besviken på vad jag hörde. Allt detta sammanfattar jag i mitt brev 2011.

        Sen förstår jag inte varför det är ett problem att någon som är kritik gör en granskning. Det håller jag inte alls med om. Däremot hoppas jag att FLER än jag gör granskningen. Till saken hör att vi var tre som från början skulle göra den men tyvärr var det bara jag som till slut hade möjlighet att genomföra min del av jobbet.

        Det är inte roligt att vara den där tråkiga som kommer med pekpinnar och är kritisk. Tur så är jag lärare och lite van vid att ha den här moralist-rollen. Men särskilt här i vårt lilla sammanhang i Svenskfinland blir det en twist på det här med att komma med pekpinnen. Men det känns tryggt nu att ha den här diskussionen med dig. Vi håller hög nivå i den.

        Men! Myteriet är ju superduper bra. Jag tycker inte alls att Radio Extrem är genomüberdåligt. Det finns en massa bra med kanalen men tycker det finns utvecklingsmöjligheter och det vill jag inte vara rädd för att säga högt och offentligt.

        Jag hackar inte på dina vänner men tycker samtidigt att det är fint att du är den som kommer ut på barrikaderna här och försvarar dem. Men främst så hoppas jag ändå att kritik mot kanalen inte ska läggas på er som redaktörer och programledarna utan på er ledning! Därför tycker jag inte att det här ska handla om att försvara sina vänner. Det här handlar ju om en professionell arbetsplats och inte om ett kompisgäng.

        • Haha! Guu va fint att du varit kär i Jukka! :D :D :D

          Nä kanske man kan vara kritisk när man går in i en granskning men jag tycker inte det här uppfyller kraven för “granskning”. Okej, att ni varit tre från början känns okej, men då borde man kanske ha ändrat rubben lite eftersom det bara blev du. Typ mera “spaningar kring hur det låter” eller nåt. Vet inte varför men jag hakat upp mig otrooooohooooligt på det här med “granskning”.

          Det är inte heller ett kompisgäng jag försvarar utan mitt jobb. Det jobb jag gör varje dag. För som kollegor påverkar vi också varandra och jag tycker vi har ett kollektivt ansvar för vad som händer i våra olika utgivningskanaler.

          Men jag tror vi i alla fall är överens om att vi i grund och botten tänker lika och långt har samma värderingar, vi kanske bara hakar upp oss på olika saker. Jag är också glad att vi kunnat ha den här diskussionen utan att racka ner på varandra utan som du säger, hållit hög nivå.

          Så liksom, I hear you, men jag tänker olika.

  2. Jag tycker att det du skrev allra sist svarade ju på din första punkt — av samma orsak som du inte vill rikta din kritik mot Anna så har inte Anna velat gå åt programledarna eller lägga över ansvaret på dem. Jag känner själv också, fast min frustration ursprungligen riktades mot Kjell, att mest besviken är jag ändå på ledningen som i min åsikt handskades med kaktusuttalandet ytterst svagt. Fast så är jag knappast helt opartisk, heh, men det är å andra sidan inte du heller så va fan, jag kör på bara! ;)

    Att många på arbetsplatsen är homosexuella är ju inget bevis på att uttalanden i sändningarna inte ändå framstår som homofobiska — menar inte ATT nån är det, för den delen, men bara att det inte är någon garanti på vilkendera inställning eller hur attityderna framstår. Jag förstår att ni alla där känner varandra bra och att er grupp som resultat är “trygg” på det viset, men då det är radio öppen för allmänheten som görs så kanske det inte går att förmoda att alla ska förstå sig på inside-jargongen. Har inte hört det omnämnda kärleksdrycksinslaget, men däremot dessvärre andra inslag där jag reagerat på liknande problematik.

    Såg själv inget konstigt i att Supernova eller Stiftelsen inte nämndes desto mer ingående, i.o.m. att det inte är kaktusuttalandet och personerna/programmen involverade i det som Anna granskat. Den grejen var väl snarare droppen som fick bägaren att rinna över, som ledde till kritik som applicerades över hela kanalen, vilken sedermera granskats som helhet. (Tvärtom hade jag tyckt att det varit märkligt ifall att granskningen hade nämnt “kaktusgate” och sen i nästa veva ba “Fast NU gör Kjell ett bra musikprogram, såatt…”, det känns liksom bara i grund och botten ovidkommande även om det förstås hade gått att fläta in snyggare än mitt exempel.)

    Förstår att du vill ta din arbetsplats i försvar och jag är evigt tacksam för att du ställde dig upp för mig och har stöttat och allt det! Men… jag ser nog bara det mesta du skrivit här från en helt annan sida. Har förstått att du personligen tagit illa vid dig av kritiken som riktats mot kanalen och tycker det är mycket beklagligt, du tillhör ju den grupp av X3M/Yle-anställda som befinner sig fullständigt utanför den! Du är oskyldig ju. :) Jag lyssnar sällan på radio men surfar omkring gör jag ofta och har märkt att ni gjort ansträngningar på X3M-webben för att ta upp popkultur ur ett mer politiskt/genusmedvetet/samhälleligt perspektiv, tummen upp för det!

    • Puss Linnea! Tack.

      Men problemet är ju just det, att om en artikeln börjar med texten “Vintern 2013 ledde ett kränkande replikskifte i programmet Stiftelsen på Radio Extrem till lyssnarstorm. Astra granskar hur kanalen har utvecklats under året som gått. Tog redaktionen in den utlovade genuskonsulten? Hurdan syn på jämställdhet förmedlar kanalen till sina unga lyssnare i dag?” och sedan inte går igenom kanalen som helhet förstår jag inte den röda tråden? Tre program ÄR inte radio x3m.

      Jag tror säkert det finns massor av saker vi kan göra ännu och saker vi kan jobba på för att förmedla en mer jämställd bild i etern och på webben men jag tror inte så här ensidiga granskningar hjälper i just det. Varför inte vara lite mer uppbyggande? Varför bra se problemen, inte möjligheterna? Varför inte själv söka jobb på X3M och förändra inifrån (okej, haha, kanske inte ett alternativ för så hemskt många)?

      Och ja, jag tar illa vid mig av kritik, det borde jag kanske bli bättre på. Men det är lite sådär som att jag alltid varit SUPERLOJAL mot mina vänner och det är bara min kärlek till mina bästisar som får mig att vilja hacka folk som ger sig på dem. Jag borde säkert bara andas i några minuter innan jag skäller ut – eller skriver blogginlägg.

      Tack för det sista du skrec dock, jag är på din sida. :)

      • Fast det tycker jag inte heller att är helt rättvist att förvänta sig, att HELA X3M skulle granskas — flera nummer av Astra skulle ju i så fall behöva reserveras åt det. Jag tycker istället att tre program definitivt är Radio X3M de med, även om de är ynka tre. Alla program ska väl helst kunna säga något om kanalen? Och så tänker jag att då det finns skäl till (konstruktiv) kritik så är det viktigare att sådan kommer fram, snarare än hyllningar. (Fast reglerna vore förstås omvända om vi snackade privatpersoner. Men då det gäller ett statsägt bolag i allmänhetens tjänst så tycker jag möjligheter till utveckling måste gå framför status quo-uppskattning.)

        Men äh, bla bla bla, ska sluta babbla och låta dig njuta av din semester! Hälsa Berlin och ha det über! :)

  3. Hej underbara och tack för fina kommentarer. Jag ska svara småningom men nu måste jag sitta ute i solen och dricka öl på min semester! Puss återkommer!

  4. Haha Catariina. Ligg kvar på balkongen! Du är bra! Instämmer fullständigt i det Linnea skriver om ditt jobb på kanalen. Det är jättesynd om du tar kritiken personligt. Det vinner varken du eller kanalen på. Tvärtom, tror jag.

  5. Radio X3M består säkert av ett gäng sköna typer varav många är gay eller liknande, men deras personligheter privat är ju inte problemet här. Instämmer med vad linnea p skrev här ovan. Tycker också att det inte är någon vidare idé att prata med programledarna, det är de ansvariga som ska stå till svars. Som programledare kan man nog inte (vågar inte) komma med så värst mycket kritik mot sitt program/kanalen om man blir intervjuad, så vad skulle det fylla för funktion annat än att programledaren får säga positiva saker?

    Skulle någon intervjua mig om mitt arbete skulle jag i alla fall knappast våga säga rakt ut vad jag tycker om de negativa sakerna utan vara ytterst partisk. X3M får nog en del osaklig kritik mellan varven, men den här var berättigad enligt mig.

    Att X3M anstränger sig är mycket bra. Jag gillar delar av kanalen hur som helst.

    • Du kan ha rätt, kanske det bara var min första reaktion att “varför frågar ingen oss vad vi tycker”, liksom en rädsla att bli förbisedd. Men tja, kanske man försvarar sin klick mer än nödvändigt ibland. Men här går jag tillbaka till min lojalitet gentemot vänner, jag slåss med klor och tänder när det kommer till folk jag gillar.

      En del kritik är helt säkert berättigad men det är kontexten det kommer fram i som stör mig. Fortfarande är ordet “granskning” något som jag absolut inte tycker man kan använda i det här sammanhanget. Mera mediespaning eller observation, det GÅR inte att granska en kanal utgående från tre program. Vi är så mycket mer, och ska man granska något måste man ha en helhetsbild. Helst en objektiv helhetsbild.

      Men tack för din kommentar, och de facto så anstränger vi oss verkligen, iaf så som jag ser det.

  6. Kan bara hålla med Linnea. Att det finns homosexuella på arbetsplatsen är verkligen ingen garanti för att man inte drar homofobiska skämt i programmen. Har ett flertal gånger reagerat på det bl.a. i Succemorgon (hur många gånger ska vi skratta åt att Janne böjer ögonfransarna?). Vi VET att programledarna inte är homofober på samma sätt som vi vet att Kjell inte är någon sexist – önskar bara att man inte drog ner skämten till en sådan nivå.

    • Jag förstår hur du tänker. Kanske man borde bli bättre att förmedla skämten till folk som inte tidigare lyssnat. Samtidigt tycker jag inte att Annas exempel på nåt sätt var homofobiskt, hon missförstod Jockes skämt.

      • Det var inte han som rös, det var hon. Möjligt att jag varit otydlig i texten. Den där rysningen är så himla klassisk. När det kommer gay-sex på tal så kommer en just den där rysningen som på beställning. Om man är i ett tråkigt sammanhang.

        Just därför onödigt att förstärka den typen av homofobi med en sådan rysning.

        • Ah men ändå. Du kan inte tänka dig att det var en rysning pga tanken på att hon skulle vara tvungen att ligga med Janne Grönroos? För det tror jag.

          • Spelar inte så stor roll. Jag tycker det kan vara värt att skippa rysningar av det där slaget.

            I sammanhanget finns det så många andra situationer som uppstår under Succémorgons sändningar att det känns lite felriktat att haka upp sig på just den som du inte håller med mig om. Allt det andra då? Anorexi-diskussionen t.ex som spårar ur? Och en kanalchef som svarar lite lojt att typ “jaja hur vi än gör så blir väl alltid nån ledsen, MEN just för att nån blir arg betyder det också att nån annan tycker att det vi gör är bra”. Jag tycker det är förvånansvärt att en chef svarar så i det här sammanhanget.

          • Äsch en bit här högre upp sa jag att jag skulle sluta babbla MEN punkt-punkt-punkt —

            Det var ju sånt här som jag syftade på innan, att publiken kan inte veta hur en rysning ska tolkas. Fast oberoende av vem/vad den riktas mot, Grönroos eller homosexualitet, så är det ju tydligt att det inte är en positiv reaktion och det känns bara… tja… inte bara onödigt utan rent av elakt? (Riktar inte nu heller det här åt dig personligen Catariina, men —) Vilket intryck ger en sådan reaktion? Vad berättar det att är okej att göra? Tycker själv att det och dylikt gärna kunde synas genom Yles #TaDetPåAllvar-filter!

  7. Jag jobbar på X3m och fick för nån månad sedan ett SMS av en lyssnare som rörde mig till tårar. Han skrev och tackade mig och hela Radio X3M för att vi fått honom att förstå att det inte är nåt fel på honom för att han är homosexuell. Att han, tack vare oss, vågat glänta lite på dörren till skåpet där han så länge suttit för sig själv och trott att det varit nåt fel på honom. I ljuset av det gör det ont i själen när någon annan lite lätt granskar oss och (efter att ha gjort 1/3 av arbetet som var tänkt att göras om jag tolkat er rätt här ovan?) konstaterar att vi är homofobiska i sändning. Utan att vara bombsäker på vad den nyss nämnde lyssnaren tänkt, så vågar jag påstå att just för att vi pratar om (och också skämtar om) sexualiteter på alla olika sätt gör att det blir lättare att se att det är fullt normalt. Så var det för mig iallafall när jag satt där i skåpet och tryckte.

    • Tack Dan för din kommentar!

      Jag inser att det finns kommentarer tidigare jag inte svarat på men jag känner att det blir bara samma “eipäs, joopas” så jag har inte lust. Ni vet var jag står, jag vet var ni står. (Ni som kommenterat alltså)

      Jag anser det också min fulla rätt att kritisera en artikel, TROTS att det är en liten feministisk tidskrift som för det mesta har asintressant läsning som jag gillar. Tack för det! Men nu orkar jag inte föra den här diskussionen mer eftersom alla redan har sina klara åsikter. Puss och kärlek och vänskap!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *