Kommentarsfält på internet alltså, är det inte det mest fantastiska stället i världen? På mitt jobb gör jag underhållning för finlandssvenska ungdomar och jag kommer också i kontakt med kommentarsfält varje dag.Radio X3M är den enda radiokanalen för svenskspråkiga ungdomar i Finland, och vår webb är troligen den enda renodlade nöjessajten riktad till finlandssvenska ungdomar (rätta mig om jag har fel).
För att ett samhälle (i detta fall det finlandssvenska) ska fungera behövs en del krav uppfyllas, ocksÃ¥ inom media. Man behöver till exempel fÃ¥ nyheter pÃ¥ sitt modersmÃ¥l. Nyheter riktade till den egna gruppen. Barnen behöver fÃ¥ barnprogram pÃ¥ modersmÃ¥let, det mÃ¥ste finnas radio, det mÃ¥ste finnas tv – och det mÃ¥ste finnas underhÃ¥llning. Det är underhÃ¥llningsbiten som jag främst jobbar med, underhÃ¥llningen och musik/film/nöjesfostran.
När underhÃ¥llningen sedan inte passar den ena eller den andra typen är det lätt att i Yles fall dra till skattefinansieringen. Eftersom alla betalar Yle-skatt (OBS kom ihÃ¥g att Yle skrivs med en versal och tvÃ¥ gemener) berör det som Yle gör ocksÃ¥ alla, och alla har rätt att jÃ¥ma. Och visst, jag har inget emot att man granskar det som görs med ens skattepengar, och man behöver verkligen inte tycka om allt som Yle gör – det ska man inte heller, eftersom det ska finnas nÃ¥got för alla.
Men att folk blir ursinniga på underhållning, det finner jag personligen väldigt underhållande. Att något så simpelt som rock kan starta en åsiktstsunami, det är fascinerande.
I dag skrev min kollega Anka en väldigt underhållande artikel om vilka band som borde pensionera sig för att dom hållit på helt tillräckligt länge redan. Jag skrattade högt flera gånger när jag läste artikeln, och då tycker jag om band som Metallica, Backstreet Boys och Bon Jovi som nämndes i artikeln. Bon Jovi har till och med varit mina tonårsidoler (och alla vet väl hur jag känner för Bed of Roses). Jag tyckte att artikeln var kvick, underhållande och mitt i prick.
Läsarna höll inte med. På grund av denna artikel ska nu alla på X3M avgå med omedelbar verkan, vill en del låta förstå. På Facebook skrivs det att det statliga stödet till X3M ska strypas, och helst genast, verkar det som.
Och det är så fascinerande! Att en underhållningsartikel kan få känslor att svalla på det här viset! (Det är helt som att de här människorna aldrig hört om kvinnorna som systematiskt våldtas i Kongo.) Tänk att rocken berör så som den gör, att musik väcker så starka känslor. Det. Är. Så. Fascinerande.
Jag inser ju ocksÃ¥ att vi pÃ¥ kanalen kanske inte alltid tänker pÃ¥ att det vi säger och skriver kan uppfattas som en allmän och direkt sanning för en del. Vi som mediamänniskor skiljer ju relativt lätt mellan satir och nyhet, mellan Ã¥sikt och sanning, men alla gör ju inte det. Kanske vi borde börja sporta med det som jag sett pÃ¥ Nyt-liites sajt, en liten stämpel med texten “det här är humor” pÃ¥ vÃ¥ra underhÃ¥llningsartiklar. (NÃ¥nej, vi vill ju inte heller dumförklara vÃ¥r publik.)
Men jag har lärt mig nÃ¥got i dag. Jag har lärt mig att vi absolut ska skriva mer om heavy, rock och annan hÃ¥rd musik – det är det som engagerar vÃ¥r publik.
Peace & love.
Alltså, en SATIR-stämpel!! Ingen dålig idé. SERIÖST ALLTSÅ. H. Srsly_85
Lite sådär som att COVER OUR ASSES?
Nja pÃ¥ Familjelivs forum finns det en avdelning som heter “SandlÃ¥dan” och en av underrubrikerna heter “Ironi & satir”. Tyvärr verkar dom flesta som skriver svar där pÃ¥ diverse trÃ¥dar ha missat var dom ligger. SÃ¥ det hjälper inte =)
Har förundrat mig över denna märkliga känslostorm (när jag behövde paus frÃ¥n undrande över tyngre saker) idag. Men sÃ¥här är det ju att det är de smÃ¥ sakerna som engagerar och upprör. Visst, kris i Sydsudan är väl ledsamt, och usch vad äckligt med ebola och stackars fabriksarbetare i Bangladesh och hemskt med stundande krig i Ukraina – men det är lÃ¥ngt borta och distansen gör att känsloreaktionen svalnar rätt sÃ¥ snabbt. Men när man gÃ¥r pÃ¥ nÃ¥got som ligger människor nära hjärtat i vardagen – rockmusiker, konstnärer, lokaltrafiken, ditt favoritcafé – dÃ¥ tar det hus i helvete. Det är inte en slump att artiklar som Ankas, eller till exempel den om Myran i Ekenäs, engagerar tusen gÃ¥nger mer än nyheter om stora internationella kriser (som dessutom ofta tenderar att sträcka sig över en lÃ¥ng tidsperiod: en oändligt lÃ¥ng följetÃ¥ng som folk tröttnar pÃ¥ efter ett tag).
Det, eller så är folk i allmänhet satiranalfabeter.
Det roliga eller problemet med satir är att en viss procent av läsarna kommer att ta satiren på blodigt allvar och skriva svar därefter. Det roliga är när man sen fortsätter med att reta dom ännu mera ;-P