“FY SKÄMMS YLE MED SKATTE BETALARNAS PÄNGAR”

Kommentarsfält på internet alltså, är det inte det mest fantastiska stället i världen? På mitt jobb gör jag underhållning för finlandssvenska ungdomar och jag kommer också i kontakt med kommentarsfält varje dag.Radio X3M är den enda radiokanalen för svenskspråkiga ungdomar i Finland, och vår webb är troligen den enda renodlade nöjessajten riktad till finlandssvenska ungdomar (rätta mig om jag har fel).

För att ett samhälle (i detta fall det finlandssvenska) ska fungera behövs en del krav uppfyllas, också inom media. Man behöver till exempel få nyheter på sitt modersmål. Nyheter riktade till den egna gruppen. Barnen behöver få barnprogram på modersmålet, det måste finnas radio, det måste finnas tv – och det måste finnas underhållning. Det är underhållningsbiten som jag främst jobbar med, underhållningen och musik/film/nöjesfostran.

När underhållningen sedan inte passar den ena eller den andra typen är det lätt att i Yles fall dra till skattefinansieringen. Eftersom alla betalar Yle-skatt (OBS kom ihåg att Yle skrivs med en versal och två gemener) berör det som Yle gör också alla, och alla har rätt att jåma. Och visst, jag har inget emot att man granskar det som görs med ens skattepengar, och man behöver verkligen inte tycka om allt som Yle gör – det ska man inte heller, eftersom det ska finnas något för alla.

Men att folk blir ursinniga på underhållning, det finner jag personligen väldigt underhållande. Att något så simpelt som rock kan starta en åsiktstsunami, det är fascinerande.

I dag skrev min kollega Anka en väldigt underhållande artikel om vilka band som borde pensionera sig för att dom hållit på helt tillräckligt länge redan. Jag skrattade högt flera gånger när jag läste artikeln, och då tycker jag om band som Metallica, Backstreet Boys och Bon Jovi som nämndes i artikeln. Bon Jovi har till och med varit mina tonårsidoler (och alla vet väl hur jag känner för Bed of Roses). Jag tyckte att artikeln var kvick, underhållande och mitt i prick.

Läsarna höll inte med. På grund av denna artikel ska nu alla på X3M avgå med omedelbar verkan, vill en del låta förstå. På Facebook skrivs det att det statliga stödet till X3M ska strypas, och helst genast, verkar det som.

Och det är så fascinerande! Att en underhållningsartikel kan få känslor att svalla på det här viset! (Det är helt som att de här människorna aldrig hört om kvinnorna som systematiskt våldtas i Kongo.) Tänk att rocken berör så som den gör, att musik väcker så starka känslor. Det. Är. Så. Fascinerande.

Jag inser ju också att vi på kanalen kanske inte alltid tänker på att det vi säger och skriver kan uppfattas som en allmän och direkt sanning för en del. Vi som mediamänniskor skiljer ju relativt lätt mellan satir och nyhet, mellan åsikt och sanning, men alla gör ju inte det. Kanske vi borde börja sporta med det som jag sett på Nyt-liites sajt, en liten stämpel med texten “det här är humor” på våra underhållningsartiklar. (Nånej, vi vill ju inte heller dumförklara vår publik.)

Men jag har lärt mig något i dag. Jag har lärt mig att vi absolut ska skriva mer om heavy, rock och annan hård musik – det är det som engagerar vår publik.

Peace & love.

Screen Shot 2014-04-16 at 18.59.44

5 responses

    • Nja på Familjelivs forum finns det en avdelning som heter “Sandlådan” och en av underrubrikerna heter “Ironi & satir”. Tyvärr verkar dom flesta som skriver svar där på diverse trådar ha missat var dom ligger. Så det hjälper inte =)

  1. Har förundrat mig över denna märkliga känslostorm (när jag behövde paus från undrande över tyngre saker) idag. Men såhär är det ju att det är de små sakerna som engagerar och upprör. Visst, kris i Sydsudan är väl ledsamt, och usch vad äckligt med ebola och stackars fabriksarbetare i Bangladesh och hemskt med stundande krig i Ukraina – men det är långt borta och distansen gör att känsloreaktionen svalnar rätt så snabbt. Men när man går på något som ligger människor nära hjärtat i vardagen – rockmusiker, konstnärer, lokaltrafiken, ditt favoritcafé – då tar det hus i helvete. Det är inte en slump att artiklar som Ankas, eller till exempel den om Myran i Ekenäs, engagerar tusen gånger mer än nyheter om stora internationella kriser (som dessutom ofta tenderar att sträcka sig över en lång tidsperiod: en oändligt lång följetång som folk tröttnar på efter ett tag).

    Det, eller så är folk i allmänhet satiranalfabeter.

  2. Det roliga eller problemet med satir är att en viss procent av läsarna kommer att ta satiren på blodigt allvar och skriva svar därefter. Det roliga är när man sen fortsätter med att reta dom ännu mera ;-P

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *