Jag har köpt ett par nya, vackra, fantastiska rullskridskor idag. Men jag är så deprimerad att jag inte orkar visa dem åt er. Orsaken till min depression är att jag medverkar i ett experiment där några personer ska leva utan smarttelefon en tid för att undersöka abstinensbesvären. Det har nämligen framkommit i forskning att smarttelefonberoende kan vara lika farligt som nikotin-, koffein- eller KNARKberoende.
Dessa nÃ¥gra personer som ska testa det här är jag. Ja, bara jag. Vi undersöker alltsÃ¥ mitt liv utan iphone i fem dagars tid. Därför är jag deprimerad. När jag satt pÃ¥ spÃ¥rvagnen idag kände jag att mitt liv inte hade nÃ¥gon mening. HÃ¥lögt tittade jag ut genom fönstret pÃ¥ kylan och de insvepta människorna. Jag kände inget medlidande, jag kände ingen skam – jag kände endast ett stort hÃ¥l i min själ. Ett hÃ¥l som kunde fyllas av nÃ¥gra enkla applikationer.
Okej jag var ju utan nät pÃ¥ telefonen en dag i Stockholm och var helt cool. Ända tills nätet kickade igÃ¥ng igen elva pÃ¥ kvällen. Och jag bara kved av barnslig glädje över att det plingade och pep. “De tycker om mig” liksom. Jööössssus.
mutta eikö olekin hienoa huomata, että on muutakin elämää kuin virtuaalista? :D