Tänk på morotskaka. Kunde bottnen vara lika tunn som glasyren brukar vara och glasyren tjock som en mockaruta? Varför känner vi att vi måste tvinga i oss massor semigott för att komma åt det vi egentligen suktar efter: glasyren?
Hur lagar en förresten morotskakeglasyr? Känner ett sug närma sig.
Denna kakbit är på väg åt rätt håll, förresten. Men har ännu en bit att gå.
Är man sneaky (som jag ibland är) så delar man kakan på hälft och ser till att kakan har både fyllning och glasyr! ;) Det här receptet på morotskaka är förresten det bästa jag hittills råkat på: http://www.leila.se/leilas-morotskaka/recept/bakverk/index1,23.htm?id=2736
Fritt fram att bara laga glasyr! :D
Uuuh! Tack! Mmm, glasyr.
Jag lagar också alltid morotskaka med fyllning och glasyr. Det är ju ändå bara glasyren man vill åt.
Omnomnom!
Skulle tipsa om precis samma morotskaka som Kugge, den är vansinnesgod. Jag lägger lite extra färskost i glasyren och pressar juicen ur en apelsin i den. SÅ SJUKT GOD. Också själva kakdelen (men mest förstås glasyren).
Måste kanske baka. Kommer du och äter med mig sen?
Nå ATT jag kommer. Pga det här inlägget suktar jag så efter morotskakan.