Det finns inget skönare än att komma hem riktigt asigt trött och frusen och veta att man direkt kan åla in sig under sitt stora varma täcke och bara dö av lycka att man klarat ännu en dag utan härdsmälta i hjärnan.
Det sitter jag och tänker på just nu på spårvagnen. Huttrar och gäspar och tänker på mitt täcke. Och det är nästan värt det, för det kommer att bli så sjukligt skönt.