IDOLDYRKAN

Jocke Berg må vara en viktig man i mitt liv, men den som håller en stadig andraplats är tveklöst Kjell Westö. För ett par år sedan på Bokmässan stod jag längst fram i signeringskön med mitt exemplar av Gå inte ensam ut i natten och väntade. Väntade på att han skulle komma och sätta sig där och plita ner sitt namn i min bok. Hade handsvett och var nervös. Vad skulle jag säga? Nå, när han kom och satte sig ner, log och frågade vem han skulle dedikera boken till stammade jag fram “C-catariina med c och två i:n”. “Ja det var ett speciellt sätt att stava namnet på!” “Eh.. Jo.. Jag vet..” “Sådär!” “Jo alltså.. Eh.. Ja tack och hej!”

Det är spännande hur korkad man mitt i allt blir när man står framför någon man beundrar så innerligt. Det är på gränsen till pinsamt.

Ikväll ordnades det ett samtal med Kjell Westö i Europasalen, om hans nya bok förstås. Naturligtvis var jag där. Efter samtalet stod jag i signeringskön med mitt exemplar av Hägring 38 och väntade. Hade handsvett och var nervös. Vad skulle jag säga? “Hej! Jo alltså Catariina med c och två i:n.” “Det var ett spännade sätt att stava namnet på!” “Fniss och tihi. Det sa du senast du signerade en bok åt mig också!” “Jasså! När var det?” “Öööh… På bokmässan för ett par år sen… Ja tack nu. Tack tack! Hej..”

SÄG NÅT VETTIGT MÄNSKA! Nåja. Åtminstone hade jag klätt upp mig i äkta kulturtantsanda till evenemanget. Och det är väl ändå så att utseendet är viktigast.

2 responses

    • Man blir ju helt ställd! Sen kan en nog intervjua hur kända människor som helst utan problem men när en möter Kjellppa ba TIHI.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *