“Varför har du en urna hemma?” undrade Linnéa igÃ¥r.
“VarifrÃ¥n har du fÃ¥tt den där urnan?” frÃ¥gade Ida-Lina idag.

Ett hett samtalsämne, denna urna. Nu är det ju tyvärr sÃ¥ att det egentligen är en lampfot som jag hittat i soprummet pÃ¥ en kompis innergÃ¥rd, men bara pÃ¥ grund av att den ser ut som en urna tog jag hem den – via karaokebaren förstÃ¥s.

Det här är ett tag sen redan, men nu börjar jag förstÃ¥ det fantastiska i min nya prydnad. Ida föreslog att vi skulle smycka den pÃ¥ nÃ¥got sätt. Till exempel med en sirlig aforism. Kanske “Happy End” eller “Carpe Diem”.

En urna. Känns som en viktig sak att äga. Verkligen.

Bjöd in Ida på frukost till lunch idag. Det är ju inte så att en klarar av att duka och fixa lika fint som frukostmästaren Karin när man bjuder hem till frukost, som tur tycker Ida om en ändå.