Som en riktigt god bloggare tänkte jag göra en en-bild-i-timmen igår. Nu var det så att det inte hände så hemskt fantastiska saker i mitt liv igår så det blev lite si och så. Men vi kan ju analysera dagen tillsammans, såhär i efterhand.
Jag vaknade vid lunchtid i Mejlans. Tittade ut genom fönstret och tänkte att AIJAIJ vilken utsikt. Sen vilade jag en stund till.
Sen tittade jag en stund på Ester. Hon är fin. Jag tog ett litet farväl, för snart skulle jag iväg till mitt nästa hem.
Innan jag packade ihop mina saker drack jag naturligtvis kaffe. Ganska mycket. Och städade Ida-Linas lägenhet. Viktig information för den ger sken av att jag gjort något av värde.
Vid 16-tiden knycklade jag upp rinkkan på ryggen och hasade mig iväg mot Berghäll. Ja, hasade. Rinkkan vägde cirka tretusen ton och jag var trött i kroppen. Så det blev lite has.
Sen anlände jag till Torkelsbacken och Lintsis soffa. Där låg jag en stund och filosoferade över livet, mig själv och mina relationer. Kom fram till att allt är skit och blev arg. Sen tog jag mig i kragen, steg upp, satte på punk och började laga mat.
När Lintsi anlände möttes hon av en skrikande och gormande kvinna i köket som spillde ut alla orättvisor i sitt liv med hÃ¥rda ord. Tror Linnéa de facto blev lite rädd. “Ingen har nÃ¥nsin skrikit Ã¥t mig när jag kommit hem frÃ¥n jobbet”, var analysen. Men ibland mÃ¥ste man nog ta lite sÃ¥nt, det härdar. Och hÃ¥rdast vinner, som vi vet!
Onsdagsterapin kom i form av ett glas vin. Plus visa ord från Linnéa. Vi gick igenom alla orättvisor och kom fram till att det är bra att skrika ibland.
Sen lämnade jag Lintsi i fred så hon kunde jobba och mötte upp Ida-Lina på en parkbänk. Där gick också vi igenom världens orättvisor och drack öl. Det var en mycket trevlig stund, på den där parkbänken i Aspnäs.
Vid tvåtiden smög jag mig hemåt. Jag var tyst som en mus, klädde av mig skorna och jackan i trappupgången, stängde in mig på toan och bytte om till pyjamas (haha nej. klädde av mig) och bortstade tänderna. Sen smög jag tyst tyst tyst till soffan och somnade som en trött igelkott. (I verkligheten knarrade plankgolvet, mellandörren gnisslade och lädersoffan hade en himla massa ljud för sig när jag lade mig. Ja, Linnéa vaknade.)
Onsdag över! Vad tycker ni, får den godkänt?
Jepp – förutom att du fÃ¥r minus för att ha häckat i Mejlans typ ETT KVARTER FRÃ…N MEJ utan att säga till. Men du är förlÃ¥ten, förutsatt att vi ses snart.
FÖRLÅÅÅÅT bästa Puva! Vi MÅSTE ses snart. Kanske kaffe nån kväll nästa vecka?
JA. PÃ¥ allvar!
Tillexempel tisdag! ?
Jag var JÄTTEARG! Som alla kan se. Klart godkänt! Puva, jag häckar ju vanligtvis där. Vi borde ses.
Jess! Bra, du reflekterar verkligheten!
Det borde i. En gång, för ett par veckor sen, tror jag att jag såg dig komma ut ur Siwa men jag har träffat dig bara en gång i vintras, då var vi småfulla och hade mössa på och man vet aldrig hur folk ser ut i håret nuförtiden. Så jag försvann bakom knuten utan att säga hej. Nolot.