Det är inte alls hemskt. Att flytta runt menar jag. Jag trivs riktigt bra med den här hemlösheten jag nu levt i i snart tre veckor. (Vad mina vänner som jag sovit hos tycker är ju sen en helt annan sak.)

Det bästa är att man inte glider in i den farliga rutinen ligga-i-sängen-hela-dagen-och-se-på-netflix. För det vore väldigt lätt hänt om jag hade varit hemma. Ganska långt med 100 % säkerhet. Slaget i sten, ristat på väggen. Där skulle jag ligga invirad i mitt dubbeltäcke och se på Bron.

Istället tar jag mig ut nu. Träffar folk, sitter på caféer, gör saker. Eller tja, nu när jag är något så när frisk gör jag dessa saker. Och det är oerhört skönt.

Så tack ni, som låtit mig sova på era golv och i era sängar. Ni ska bli rikligt belönade in the afterlife. Promise.