Ibland händer det så mycket saker att man nästan inte hinner processera dem i sitt lilla huvud. Nu till exempel, har jobbat på Ruisrock hela veckoslutet och är fortfarande alldeles mör i kroppen av det (och mör i huvudet av allt annat som hände i livet). Följer ni mig på instagram (idealacatariina) vet ni ju cirka hur det varit i Runsala. Eller ja, träffade Muffins idag och hon sa att det sett så chill ut att hon undrade om vi alls jobbat. Men jo, vi jobbade. Tills vi var alldeles trötta på varann. NÅNEJ, men jag är inte den mest sociala människan i världen så när de andra strosade iväg mot ån för att äta glass efter frukosten stängde jag mest bara in mig på mitt hotellrum för att vara ensam en stund. Jag älskar mina kollegor och mitt jobb, men ni vet, ibland måste man bara sitta för sig själv och andas.
Men knät då, Catariina, hur är det med knät? Jo tackar som frågar, inte bra alls. Ska på magnetröntgen imorgon för att kolla upp om det är nåt med fästet som är fel. Troligen är det ju det. I min hypokondri har jag inte ens vågat googla det före igår, och efter lite internetsurfing insåg jag att det kanske inte är så farligt ändå, att det troligen går över av sig själv, att jag nog inte behöver opereras eller nåt sånt dumt. Vi håller tummar.
Phew, det var snabbt fixat! Tack för det. Håller tummarna för lillknät!