Idag är det mulet i Österbotten. Allt känns mer påtagligt när det är mulet. Det gör lite mer ont, det är lite mer långtråkigt, tröttheten sprider sig lite snabbare. Påtagligheten i att sitta inomhus, i en liten lägenhet, på liten ort, i liten värld.
Samtidigt är det skönt. Att stanna allt. Att ha trÃ¥kigt. Att inte kunna göra nÃ¥got. Att leva igenom klichén “man mÃ¥ste lära sig att ha trÃ¥kigt ibland”. Aja, jag dör väl inte av en dag utan att bättra pÃ¥ solbrännan. Det gör jag verkligen inte.
Dessutom har mamma tvättat mina skor så jag kan ju inte ens gå ut fast jag vill.