Glider fram genom Finland och lyssnar på räppii. I en veckas tid ska min mamma passa upp mig. Känner att det kanske är lika bra, jag är inte så himla bra på det här med invaliditet nämligen. Glömmer att äta (förbrukar ej mkt pga kan ej göra nåt = är inte hungrig), dricker inte tillräckligt (orkar inte kämpa mig till toaletten) och det klassiska nä-nä-jag-fixar-nog-det-själv-stoltheten (bär, går, och fixar mer än kanske vore bra). Så nu tänkte jag att mamma får tvinga mig att sitta ner på terassen och mata mig.

Hörs i Laihia nästa gång.