Tänkte ta och visa en dagens outfit igen. Det visade sig ändå onödigt eftersom jag har på mig cirka exakt samma kläder som igår. De lila harembyxorna är det ena av två par byxor jag utan problem kan använda för tillfället. Monsterskenan på benet är verkligen inte gjord för en tid av stuprörsjeans. Eventuellt kan man väl spänna skenan ovanpå byxan, men vi låter knät läka några veckor till innan det va.

För övrigt har jag nästan tänkt mögla bort här hemma. Blir så fruktansvärt uttråkad så fruktansvärt snabbt eftersom jag inte är sjuk på DET viset. Som tur svängde mina kollektivvänner Jessica och Johannes förbi här på eftermiddagen och plockade upp mig med sin sommarbil. Så istället för att sitta i sängen och läsa kunde jag sitta på kollektivgården och läsa, med jobbande vänner bredvid.

Det ocksÃ¥. Vänner alltsÃ¥. Vid sÃ¥dana här tillfällen märker man verkligen hur mycket folk bryr sig. Jag fÃ¥r hjälp med matlagning, mathämtning, vardaglig levnad plus att jag fÃ¥r sällskap. Min vän Emilia, som jag inte sett pÃ¥ över ett Ã¥r, dök plötsligt upp bakom min dörr med en Alepa-kass full med mat. “Jag sÃ¥g pÃ¥ Twitter vad som hänt, jag tänkte att inte kan du ju handla mat själv!” Men ÄLSKADE människa, jag blir sÃ¥ himla rörd och lycklig. Linnéa beordrade mig att bo hos henne under veckoslutet sÃ¥ hon kunde “vaka över mig”, Ida-Lina hämtar falafel och glass, Tubbs ringer och frÃ¥gar om jag behöver nÃ¥t, Karin erbjuder sig att hämta kaffe, Peppe berättar att hon kan köpa riskakor när mitt lager är slut. Människor alltsÃ¥, jag älskar er! För tillfället finns det inte ett enda gram emo i mig, jag är en enda fluffig kärleksboll.

TACK. Ni är underbara.

Jessi gör allt för att kunna jobba utomhus.