Denna morgon har sannerligen inte varit trevlig. För första gÃ¥ngen lipade jag över mitt sorgliga tillstÃ¥nd. Har försökt vara glad och positiv och tänkt att ÄH, DET ÄR INTE HELA VÄRLDEN. Men idag hjälpte det inte ens att stÃ¥ framför spegeln och flexa bicepsen, inte ens det var roligt. Det gör ont, jag är – fortfarande – lÃ¥ngsam som en mommo, mina nerver orkar inte mer.

Som tur kan man alltid ringa sin mamma och pjula en skvätt. Sen känns allt alltid mycket bättre igen.

Mamma påminde också mig om mina fantastiska vänner, hon ba ALLTSÅ WOW, dina vänner är underbara. Jo, jag vet.

Den här bilden skickade till exempel Mysfabo dagen efter olyckan för att muntra upp mig. Lyckades, klockrent.