Mitt solsvedda ansikte vittnar om vinterns abstinens. Ge mig allt nu genast innan det är försent. Ungefär så känns det när jag i panik trånar efter sol och bränna.
De brittiska turisterna som finns här är fascinerande. Mycket annat är också väldigt fascinerande. Som bargatan. Och allt som säljs i souvenirshopparna. Vet inte om det är fint, fult, tragiskt eller fantastiskt. Just nu ställer jag in mig på att allt är fantastiskt.
Har tupplurat på stranden och sovit 11 timmar inatt. Börjar snart komma in i semestermode. Samtidigt den pockande känslan: snart är det över, snart är det slut, snart är jag hemma.
Nu ska jag försöka leva i min strandstund.
Peace.
