Egentligen hatar jag ordet inspiration. Hat är i och för sig en stark känsla, kanske jag bara ogillar ordet. Kreativitet är också ett ord jag har svårt med. De känns nästan lika laddade som ordet feminism (okej spelar kanske i lite olika ligor).
Kreativitet och inspiration är något du ska sträva efter och försöka uppnå, du ska ha dem. Du ska vara dem. Kreativ inspiration.
För det mesta är jag varken kreativ eller inspirerad. Och det är alltid lätt att skylla på. Men tänk om man bara skulle sluta vara en gnällig bitch och ta tag i saker? Nog kommer både kreativiteten och inspirationen när man väl satt igång.
Sluta skylla ifrån sig. Liksom.
Här en låt som både inspirerar mig och ger mig ångest. (Jag vet, har länkat den förr.)
Fin låt! Såna här låtar gör mig alltid lite vemodig kroppen.
Jo. Jag kan bokstavligen brista ut i gråt när jag lyssnar på den här.
Jag hade i tiderna en modersmÃ¥lslärare som var emot inspiration. “Jag tror inte pÃ¥ gudomlig inspiration” sa hon ungefär varannan timme, och de andra timmarna talade hon om för oss att sidu ni blir ändÃ¥ inte författare sÃ¥ här ska det skrivas faktatexter. Varje gÃ¥ng jag tänker pÃ¥ henne blir jag arg och hittar pÃ¥ fem idéer bara av rena ilskan. NÃ¥gon dag ska jag vinna Nobels litteraturpris med flummiga dikter bara för att hämnas.
Haha! Men fan! Kan du snälla få pris, jag skulle också bli glad då.