Som cirka sist i världen läste jag just ut Jenny Jägerfelds Här ligger jag och blöder. Jag ger den fullpott.
Det allra bästa med boken var att den på INGET vis fokuserade kring huvudpersonens utseende, endast stil. Inga meningar om kroppsformer eller kindben, om näsor eller lår. Så vansinnigt befriande. När jag, ganska mot slutet av boken, insåg att det faktiskt var så att det inte talades om utseende i rent kroppslig form blev jag så till mig att det var ungefär det enda jag kunde tänka på under resten av boken.

NÃ¥gra favoritcitat:

“…eller om han hade tur: knulla med Denise eller nÃ¥got annat tjugofemÃ¥rig pageklippt kulturoffer.”
“Mitt hÃ¥r var svart och hans rödblont, men själva frisyren var densamma. Vi skulle aldrig kunna bli ihop, tänkte jag barnsligt nedslaget. Man kan fan inte bli ihop med nÃ¥gon som har samma frisyr som man själv.”
“Jag kände för att upplysa honom, pappa och hela världen om att man kunde ha svarta kläder pÃ¥ sig utan att skära sig i armarna. Att man inte behövde vara suicidal bara för att man vägrade gÃ¥ runt och le och vara tillags hela tiden.”
“Hon uppskattade inte makabra skämt. Det var det förresten fÃ¥ som gjorde. Fascinerande fÃ¥.”
“Jag tycker egentligen det är löjeväckande att slentrianmässigt avsky skolmaten. Det är som att sparka pÃ¥ nÃ¥gon som redan ligger pÃ¥ marken och vrider sig i dödsparoxysmer.”
“JAG KAN VERBALISERA MIN Ã…NGEST!”
“…och det gjorde mig sÃ¥ obeskrivligt trött att jag nästan fick akut narkolepsi.”

Läs den. (Eller alla har väl gjort det ren. Nu ska jag läsa Lisa Björbos Allt jag säger är sant. Den är säkert minst lika bra.)