Kommer ni ihåg hur det kändes i slutet av förra veckan? Där kring onsdag-torsdag?
Man fick liksom ett spirande hopp, kanske det verkligen finns en ände på den här vintern. Kanske solen verkligen existerar. Kanske det där grådisiga mjölkmolnet som legat över oss i ett halvår äntligen ger vika?
Snart kan man ha kängor utan yllesockor, tänkte jag.
Snart kan jag ha converse och fortfarande känna mina fötter, tänkte jag.
SEN BLEV DET FREDAGKVÄLL OCH BAM! SÅ VAR DET VINTER IGEN.
Besvikelsen. Besvikelsen.
Nu tänker jag sova tills det blir sommar.