Uppfattningen om folk

Helt nyligen har jag träffat två olika personer vid två olika tillfällen som båda utbrustit “men! du är mycket mindre än jag trodde!” Jag tycker det är väldigt spännande.
Tänk att jag i skriven form ger ett intryck av att vara lång!
Det är jag inte. Jag är cirka enochsextio centimeter över havsytan.

Vilket är det konstigaste intrycket du gör?

 

38 responses

  1. Whaaat, jag har också föreställt mig att du är minst 1.70 lång!

    Har en par gånger fått höra att jag är snällare och trevligare än vad folk trott. Inte vet jag då ifall folk uppfattar mig som bitchig sådär annars. Men hellre det än andra vägen om.

  2. Jag antas också vara längre, slår dig med en tum, 162,5 cm. Halvan är viktig. Svårt att veta hur och på vilket sätt andra ser en som konstig, men ganska säker är jag på att det förhåller sig så! Att jag inte bryr mig är väl ett av dem, hehe. Myskot självständig.

    Annars lite samma problem som kix, beror visst på min lite vassa tunga, ergo bloggnamnet ;-)

    • Kanske man antas vara 170. Är det typ normlängd? Fast jag tycker att ganska många är kring 160.

        • Jag trodde också förr att du Catzo är längre och att du har en mycket hesare och sexigare (höhööhö) röst än du har. Inte för att du skulle vara osexig nu heller.

          Men det sjuka är att fast jag har träffat Nålen så skulle jag kunna svära på att hon är längre än jag! Själv är jag medeltalet plus lite om jag står rak i ryggen vilket jag sällan gör.

          • Haha! Åååh, jag ÖNSKAR att jag hade en sexig röst. Sådär som Frida Lindholm.

  3. Folk brukar tro att jag är scout och annat hurtigt. Typ ordningsam och kan laga mat och tända brasor och knyta knopar och sådär.

    Hur sku jag förresten kunna bära runt på dig om du var 1,70 lång? Det är ju en galen tanke.

    • HAHA! SCOUT! Om jag sku ha pengar sku du få en scoutscarf i julklapp.

      Och JA PRECIS, klart jag är JETEKORT eftersom du bär runt på mig. Fast du är ju så stark så du sku säkert orka en lång brud också. (fast kort är ju inte lika med lätt. EHE.)

  4. Äh, jag visste dig innan jag visste din blogg, så kan inte svara på det första. Men ja, själv får jag ofta höra att jag är så “snäll och trevlig”, så man får väl en rätt så kall och stel bild av mig via min blogg :/

    • Det är väl det som är problemet om man har en lite mindre personlig blogg, liksom om man mest bloggar om nåt visst specifikt. Att det är svårt att få grepp om en människa. Men det är så intressant, hur man ser på folk genom skrift och foto!

  5. Jag har däremot alltid haft intrycket att du är en liten emo-smurf :P
    Jag trodde också att Kix var kort, tills jag såg henne på förra årets skuggala och konstaterade att hon är lång som ett hus ;)

    Jag får ofta höra att folk tror att jag jobbar på bank. Den senaste tiden har jag också fått höra att folk trott jag är runt 24 och att jag tränar skitmycket.

  6. Jag tror du var en av de första som jag träffa i bloggvärlden så jag han säkert inte fundera så mycket på “vad jag tror är att du är”. Eller så var du precis som jag hade tänkt mig. Glad och social :)

    Jag fick i början höra att folk hade trott att jag är brunett, lång och en rökare. Det var säkert allt detdär skrivandet om poker som gjorde att folk inte kunde tänka sig en liten blond (i första hand)?

    • Ja jag kan tänka mig att pokerspelande kan ge en viss bild eller uppfattning av folk. Undrar om jag hade nån bild av dig? Tror inte den kan ha varit hemskt skev i alla fall. :)

  7. Via bloggen tror jag inte att jag har fått till stånd så konstiga föreställningar, men som jag precis skrev i bloggen så ansåg min ryskalärare igår att jag är någon som lyssnar på klassisk musik, och ville inte alls tro på mig då jag försökte påstå att det nog var rock och metal som oftast stod på playlisten. :P

  8. hehe, jag trodde också att du var STÖRRE. Men nu är du liten och nätt och tydligen bärbar.

    På basen av bloggen tror folk kanske att jag är hårdare och bestämdare än vad jag egentligen är. Jag är ju vansinnigt gullig och snäll som ett lamm i verkligheten.

    • “Liten, nätt och bärbar” Det ska bli min nya bloggbeskrivning! Det var det roligaste jag läst idag! Tack Pepsi! Du är det gulligaste lammet jag vet!

  9. Ingen aning hur folk uppfattar mig pga bloggen, men jag har märkt att jag har naturlig auktoritet i verkligheten. Aldrig att ngn skulle lilla flicka-mig. Blir så där tagen på allvar och respekterad till och med såna dagar min twitterhjärna bara producerar dåliga skämt.

  10. Jag vet inte om människor får den bilden via internet, men har ofta hört (varför säger folk detta till varandra, varför?) att innan folk talat mer med mig har de trott att jag är mycket dum. Även fåfäng, kokett, självgod har kommit upp (där har de kanske delvis rätt, jag ger dem det). Folk har också blivit överraskade över att jag är så kort och de facto ganska snäll (utom mot de hårda, då är jag hård och rättvis).

    Om dig tänkte jag bara att jag VET att jag kommer att tycka om dig. Jag hade rätt (förstås, har alltid rätt, en annan störande egenskap).

    • HUR kan man tro att du är dum? Det övergår mitt förstånd. Du är den klokaste och snällaste jag vet. Puss och tack för igår!

  11. Jag tyckte du var grymt cool – det tycker jag fortfarande – och var lite skraj. Blir alltid lite skraj för grymt coola typer, nämligen.

    Har inte den blekaste aning om vad folk tror och tycker om mej utgående från (tidigare) bloggar, bloggkommentarer, artiklar und so weiter. Hade kanske brytt mig mer förut, nu är jag mer nyfiken, eller mer så där “ahaa intressant att du tycker så!” jämfört med tidigare “shit, ALLA MÅSTE GILLA MIG!”. Hoppas förstås att jag ska anses vara kiva. Tror att många tycker jag är lite torr och förnumstig, främst för att jag brukar kommentera på mer seriösa blogginlägg i stället för hupigrejer (dom skrattar jag bara åt här för mig själv).

    • Tänk det! Jag var nämligen skitskraj för dig först, du hade ju jobbat på raaaadjån så länge och var så in with the it-crowd. Tur att vi inte var så skraja att vi undvek varann, du är ju nämligen bäst! Och coolast! PS: Kom på brunch på lördag! Ta Vilma med!

      • ÅJ NEJ var du skraj för MEJ?! hihihihi. förlåt att jag fnissar men det är ju så lustigt! hahaha vilken tur att vi inte lät skrajheten hindra oss från att bli kaveris, sannerligen!

        (brunch? var? när?)

  12. Genom bloggen kan jag väl ibland ge intrycket av att vara en halvintelligent douchebag med bestämda åsikter.
    I verkligheten är jag ganska likgiltig och engagerar mig först när jag ser en förvirrad gubbe vandra naken i snöstorm.

  13. Hej Catariina!
    Det första intrycket av dig fick jag när du var nyfödd. Jag minns några fotografier som stod i ditt barndomshem, på ert svarta piano. På fotografierna tultade du omkring i nån ryschpyschig klänning. Du var så otroligt söt, och fast jag inte var särskilt gammal själv så minns jag att jag tyckte att du var den gulligaste bebis jag någonsin hade sett.
    Din mamma hade säkert längtat så himla mycket efter en flicka, efter dina två (tämligen vilda och grabbiga) storebröder, så man kunde riktigt känna i rummet hur lycklig hon var över att äntligen ha fått en söt liten flicka att klä i pastelliga dockklänningar! Ganska lustigt, med tanke på att du knappast väljer att klä dig i pastellfärgade klänningar nu för tiden …?
    Ha det bra tills vi träffas nästa gång. För mig förblir du alltid en gullig flickbebis i storlek 86.
    Missi

    • Herregud Missi! Du är här! VAd himla kul, och så fint skrivet. Blev riktigt rörd. Tack! <3

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *