Det börjar alltid med bloggala. Jag var klädd i smoking, kände mig snyggast i stan.

Sen nästa fest, Studentbladet 100 år. Det här var den där tiden på året när jag jobbade med sista tidningen, just hade färdigställt 100-årsbilagan (skickades hem till ca 50 000 folk. äh, kommer inte ihåg hur stor upplagan var men alla som prenumererade på Vbl, ÖT eller HBL fick hem den) och kände stressen avta. Hösten hade varit ett enda helvete men också så mycket roligare än något annat år.

Här satt jag. Mitt bord såg alltid bedrövligt ut, det här är egentligen ganska ok.

Årets sista resa gjorde jag till Riga med min mor. Det var trevliga dagar. Sen blev det jul och nyår. Och det var väl som vanligt, ni vet, familj, mat, böcker.

Nyåret var jag i Tammerfors. Det var lite speciellt, kände nästan ingen och kvällen slutade dramatiskt. Men det var uppfriskande!

Sen vet ni ju att jag började jobba på x3m. Där får man umgås med Myde nästan dagligen, det är en bra sak.

Två av mina BÄZTISAR blev preggers och födde sedermera varsin liten människa. Och det är konstigt hur man tycker om barn vars föräldrar är viktiga för en fast man ju annars inte alls gillar kids. Spännande.

Min kollega och vän Kjell har tagit det som sin mission att jag ska se hans band Bob Malmström fler gånger än jag sett Kent. Så jag har varit på ganska många Bob-keikkor i år. Och jag igen, ja jag och Ida, har tagit det som vår mission att flasha för bandet på varje keikka vi är. Hittills har det gått riktigt bra.

Andra bra keikkor jag sett är Thåström, Twin Shadow och Kent. Och en hel del andra.

Årets bästa ställning har varit fosterställningen.

Har tränat ungefär exakt en gång under detta bloggår. Det fick räcka.

Mitt jobb har varit så himla roligt. Ibland har jag fått möta band på flygplatsen utklädd till björn. Det får jag betalt för. Jag får också betalt för att fota Markus Krunegård. Till exempel. Och intervjua Herra Ylppö i en sunkig turnébuss där han bjuder mig på vodka och flirtar vilt. Bara en sån sak. Det är mycket bra, mitt jobb. Och nyligen fick jag ju fast tjänst så nu är det bara att luta sig tillbaka och vänta på pensionen.

Jag har också investerat i en alldeles ny och färsk bästis. Ida-Lina och jag har snart ettårs-dag. Hon är kanske det bästa som hänt mig i år.
Vi har också startat ett Kent-coverband som heter Frank. Frank har haft ett gig och har ett på kommande. Håll utkik, det kan hända att vi blir stora snart.

I maj åkte hela X3M:s webbredaktion till Århus för att gå på SPOT-festival. Det var verkligen festligt. Jag intervjuade pland annat Raveonettes och skakade som ett litet asplöv före intervjun. Så starstruck.

Andra festivaler i sommar var väl Ruisrock, Flow, Popkalaset, Tammerfest och Popaganda. Mycket roligt på alla även om jag jobbade.

Har förstås hängt mycket med min soulmate, både i Helsingfors och Tammerfors. Vi försöker hålla oss till dealen att ses minst en gång i månaden, det fungerar helt okej. Det är ju ändå inte så långt mellan de två städerna plus att den där billiga bussen ju nu går.

Sommaren var väl sådär. Den var lite för kort och lite för kall, men allt det roliga kompenserade.

Sen var det ju spontanresan till Berlin. Det bästa jag gjort i sommar. 30 grader varmt varje dag, öl, club-maté och underbara människor. Alldeles, alldeles fantastiskt.

Det här var ju lite kul. Flera av mina kollegor kallar mig faktiskt Skrillex. Känns tryggt!

Patricia gifte sig med Robert och dom hade ett alldeles fantastiskt underbart och roligt bröllop. En av årets bästa fester.

Och ja, jag vet att både ni och jag är medvetna om att jag bloggat jättedåligt hela sommaren och hösten. Knappt några tågbloggar alls, inga ångestinlägg eller random bullshit. Kanske det har varit en bra och behövlig paus, kanske jag kommer tillbaka och känner att jag kanske har något att säga. Vi ska se. Just nu känns det i alla fall helt okej, bloggandet.

Annars har väl året varit fyllt av jobb och fest. Jag har inte gjort något stor och märkbart i mitt liv, men känner att det är helt okej efter de förra årens uppståndelse med relationer, tvära kast och flyttar. Det är skönt att ta sätta sig med ryggen mot väggen i ett hörn och bara iaktta en stund. Jag fortsätter kanske med det ett tag till.

Det första bloggåret.
Det andra bloggåret.
Det tredje bloggåret.
Det fjärde bloggåret.