Jag vet inte med er men själv börjar jag småningom känna att livet är värt att leva igen. Jag menar, sjukt deprimerande sommar (visserligen fanns det höjdpunkter också, som Berlin) med isande vindar och jobb jobb jobb.
Men asså nu. Vet inte om det är för att sjukdomen tvingat mig att ligga raklång i ett par dagar som jag fick känslan eller om livet annars bara är trevligare nu, men jag har alltså till och med fått inspirationen tillbaka. Vill typ göra annat än ligga på golvet och självdö.
Nä nu måste jag sluta före jag går helt Paolo Coelho här på bloggen. Uh, mardrömmen.
Random arkivbild som oftast beskriver mitt humör.
Jee! Vad roligt att du vill göra annat en självdö på golvet. Det lär inte alls vara så kul att göra det som somliga ger sken av. Jag har förstått att man överlever relatvt länge på de popcorn, chipssmulor och annat smått och gott som man hittar när man ligger på golvet och har tråkigt.
Kram på dig Catariina!