Under semestern har jag inte varit så aktiv på bloggfronten, varken på att skriva eller läsa. Idag tog jag en liten internetraid och hittade Linns inlägg om att ha ett trivsamt och roligt jobb. Så himla intressant! Och så folk har åsikter, väldigt trevligt tycker jag.
Visst, jag har också hört av många hur de vantrivs med sina jobb men många av mina vänner och bekanta verkar också verkligen älska det de gör. Vi talade faktiskt lite om saken idag med mitt lunchsällskap.
Jag har haft många jobb under mitt 31-åriga liv. Och herregud så dom varit varierande. Har sålt öl på sjaskigt hak, jobbat med hörselskadade och sålt ost. Och nu jobbar jag ju som känt som journalist.
Alla jobb jag haft har på nåt sätt varit roliga och givande, men inte har jag gillat alla från bottnen (ja det heter bottnen) av mitt hjärta. Som tur har jag ett sådant jobb nu. På måndag återvänder jag till x3m efter två veckors semester och jag ser redan fram emot det. Inte bra på grund av att jag har alldeles underbara kollegor som jag faktiskt saknat under semestern (i förrgår kände jag till exempel en vansinnig saknad efter producent Aaltonen när jag läste hans tweets. GO FIGURE NU SEN.) utan också för att det är roligt att göra det jag gör. Jag får förverkliga mig själv, jag lär mig saker och jag skrattar vansinnigt mycket på jobbet.
Samtidigt vet jag att det inte alltid gÃ¥r sÃ¥ bra att man har ett sÃ¥nt jobb. I ett av mina tidigare jobb vantrivdes jag i slutet sÃ¥ mycket att jag började lipa genast jag öppnade jobbdatorn. MEN DÃ… GJORDE JAG NÃ…GOT Ã…T SAKEN. Jag undersökte mina möjligheter, funderade pÃ¥ vad jag egentligen ville göra, sökte nya jobb, sökte studieplats, funderade lite till och sa till sist upp mig. För jag tror inte pÃ¥ att man ska ha ett jobb man inte trivs med, i alla fall ska det vara givande det mesta av tiden. Jag förstÃ¥r att det kan finnas en hel del orsaker till varför man är kvar pÃ¥ sitt jobb, det kan finns hinder av olika slag och problem som inte gÃ¥r att lösas direkt, men i nÃ¥got skede kan man – och bör man – ta tag i sig själv och göra nÃ¥gonting för att lätta upp sin situation. Det är nämligen ingen annan som kommer att göra det.
Skulle jag vara en sån som använder mig av aforismer skulle jag skriva något om lycka och egen smed, men jag hatar dylika uttryck. Därför är jag tyst om den saken och önskar er i stället en fantastisk fredag!
Puss.
Väl sagt! Och tack för det utomordentligt trevliga lunchsällskapet.
Tack själv! Det var utomordentligt trevligt.
De flesta jobben har sina tråkiga bitar, men riktigt angst och illamående ska man inte få av sitt arbete. Alltså, vem orkar.
Kom du faktiskt på något av att fundera på vad du ville göra? Alla jobb jag har haft har varit något helt annat än jag förväntat mig. Verkligheten överraskar mig varje gång.
Jo. Mitt funderande ledde till studier som ledde till andra studier som ledde till ett jobb som ledde till det jobb jag nu har. S̴ visst, funderandet ledde mig fram till det jag har idag Рmitt dr̦mjobb, just nu.
Erbjuder härmed en egenhändigt tillverkad aforism, as published i Presens #2/2012: â€Jag har märkt att när man talar om regression brukar man ofta avse vuxna män och kvinnor som för en gÃ¥ngs skull gör sÃ¥dant som de verkligen vill och längtar efter att göra.†T.ex. som när jag nyss sa upp mig frÃ¥n jobbet för att börja studera heltid igen :)