Inspirationen

NÃ¥got som däremot suger med mitt jobb är att jag mÃ¥ste skriva hela tiden. FörstÃ¥ inte fel nu, det är ju det jag vill göra, att skriva – men det tär liksom pÃ¥ mitt eget skrivande. Att hela dagarna sitta och plita ihop notiser, artiklar, bildtexter och sÃ¥ vidare, gör att när jag väl är hemma tar kreativiteten liksom slut. Jag vill inte mer dÃ¥. Men hellre jobbar jag med nÃ¥got jag tycker om och offrar lite av de privata projekten än tvärtom – jobbar med nÃ¥t som inte är min dröm och gör privata projekt vid sidan om.

Efter två veckors skrivlöshet (ja det heter faktiskt så. NÅ HAHA. sure.) känns det äntligen som det kunde vara okej att sätta bokstäver efter varandra igen.

Kanske jag kommer på nåt sätt att göra både jobb och privat nån dag. Måste väl vänja mig vid att jobba med ord först, har ju faktiskt inte gjort det alldeles galet länge.

SÃ¥ att.

2 responses

  1. Jag vet precis exakt pÃ¥ pricken vad du menar. Det resulterade i att jag helt lade av med att blogga – känner mig friare! Hoppas ändÃ¥ du lyckas hitta nÃ¥n balans som passar dig. Vill ba pÃ¥minna dig om att man inte mÃ¥ste blogga, fast det är kiva. Viktigast är att minimera Ã¥ngest, all sorts Ã¥ngest. OcksÃ¥ “jag-borde-nog-blogga”-Ã¥ngesten är nÃ¥t negativt fast ändÃ¥ av mindre kaliber än “världen-är-en-hemsk-plats”-Ã¥ngesten. Du förstÃ¥r vad jag menar!

  2. Mmm,.känner igen mig i det du skriver, men jag är frilansare med betoning på fri, mer en livstil än jobb, rik blir man aldrig, men jävligt kul har man ibland/alltid eller allt som oftast ute i den ibland så lilla stora världen. Men, man måste klara av att hålla isär sina jobb och privata ord, jobbord är pengar, privata medicin för hjärta och själ så att man orkar skriva pengar. Ha det i din skrivlöshet, ord kommer när de kommer.

Leave a Reply

Your email address will not be published.