Postthåströmdepression

Yyyyl, det är så synd om mig!
Vet inte riktigt varför, typ på grund av livet tror jag.
Det är inte lätt att vara emogoth. Kan man vara emogoth? Vi frågar wikipedia:

“Goth är en musikgenre och politiskt/religiöst obunden musikbaserad subkultur sprungen ur punken som i sin tur är indelad i flera subgenrer. Anhängarna till denna genre brukar kallas gothare (från engelskans “goths”, taget från gothic, den engelska benämningen på gotiken). Typiskt för genren är (gärna överladdad) symbolism och känslor.”

“Emo (från engelska emotive hardcore) är en musikgenre som ursprungligen kom från hardcore- och punkscenen[1]. I mitten av 1980-talet användes termen emo för att beskriva en subgenre till hardcore-punken som hade sina rötter i musikscenen i Washington D.C.. Under senare år har termen emocore, kort för “emotive hardcore”, också använts för att beskriva emotionella framträdanden genomförda av band såsom Embrace, Rites of Spring, One Last Wish och Fire Party. Själva ordet “emo” har också fått en negativ innebörd hos ungdomar där det kan användas inom mobbning eller liknande. Emo som skällsord kan tolkas ungefär som “en person som låtsas vara ledsen för att få uppmärksamhet. Medans i Emo i själva verket är något helt annat.”[källa behövs]”

Voila. (Fast jag är ju PÅ RIKTIGT ledsen och angstig hela tiden.)

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *