Idag var jag till Kyrkslätt i jobbärenden. Där träffade jag en mycket trevlig kille som jag blev kompis med. Vi kom hemskt bra överens, diskuterade litteratur, tog en tur i hans bil och lekte lite allmänt.
Det här är Elias. Min nya kompis. Säg, är han inte söt?
Och PS, jag gillar ju inte riktigt kids (släktungar räknas inte), eller jag är typ rädd för dem. Men Elias var nåt riktigt speciellt ska ni veta. Kanske för att han tyckte om mig.
Barn är skrämmande för man vet inte var man har dom sÃ¥där intellektuellt. Jag har koll pÃ¥ mina egna men andras barn gör mig osäker. De kan ju vara hur klipska som helst och sÃ¥ sitter man där och pratar barnsprÃ¥k för att de”annars inte förstÃ¥r”. Kusligt.
Det är ju det! Man vet aldrig var man har dem (om man inte känner dem alltså) och man vill ju inte framstå som dum.