Det enda som är ens remotely okej med den här mordorvintern är att man med gott samvete kan lägga sig i fosterställning under sitt dubbeltäcke och bara tycka synd om sig själv klockan fem på eftermiddagen.
Så om ni inte hör av m ig på ett tag är det där jag är. I fosterställning. Under mitt dubbeltäcke. Huttrandes.
Kanske jag till och med ligger där och ser på Twin Peaks. Vem vet.