1. Avslöjandet
Jag gjorde en hel redaktion besviken i dag när jag berättade att jag aldrig följt Twin Peaks. “Vah! Du ser just ut som en som springer hem med boxen under armen!”
Nä ser ni, jag har aldrig vågat se på Twin Peaks. Det lilla jag sett har varit oerhört skrämmande.
Men kanske jag kan ge det en ny chans nu när jag är över tre decennier gammal och lite mer härdad.
(OBS. Har sett Fire walk with me.)
2. Insikten
Har förbannat min fysik i några dagar. Har blivit onödigt andfådd när jag hasat mig uppför trapporna på Ilmala station och tänkt att NÄÄ-Ä, såhär dåligt kan det väl inte vara? Tills jag nyss insåg, medan jag promenerade hem från Robertsgatan, att mina lungor ju inte tål kylan. Jag lyckas förtränga det varje sommar och varje iskalla vinter slår det mig som en slägga i huvudet, min astma fördubblas i styrka när det är kallt.
Men det är ju iofs fint, det betyder inte att min kondis helt plötsligt har rasat genom marken. Phew.
Dagens bulle.
Men huu, Fire walk with me var ju sååå obehaglig jämfört med serien! Visst har serien sina creapyga grejs som går under skinnet men där finns ju så mycket komiskt. Och alla karaktärer! Men sen har jag hört att folk som nu sett serien första gången inte riktigt nappar på den på samma sätt som vi som upplevde all hype kring den på 90-talet samtidigt som vi såg på serien.