Här ligger jag och inte kan sova. Då går jag igenom vad som hänt på facebook under kvällen. Och döm om min förvåning när en jämnårig bekant uttalar sig riktigt homofobiskt gällande utgången av valet.
Jag tänker lite som Eva här. Jag lever tydligen i en bubbla där jag tror att mina jämnåriga (varför inte alla andra också, men speciellt den egna generationen) bekanta, är smarta, fixa typer som använder sin hjärna. Och om de nu verkligen inte kan acceptera folk som de är, i alla fall låter bli att uttala sig direkt elakt och dumt. Men tydligen är jag hemskt naiv när jag tänker så.
Jag tar det som en direkt förolämpning mot mig själv och mina vänner att någon i min generation faktiskt tänker sådär. Blir så himla, himla ledsen. Och arg.
Trodde faktiskt vi hade kommit längre än så.
Nu ska jag gråta en skvätt av ilska och sedan förhoppningsvis somna.
Håller med. Man tycker ju att vi är den smarta generationen, som fattar hur det är propert att uttala sig om saker och ting och fattar när man ska hålla käft. Ändå finns det alltid någon som provocerar. Man blir förvånad varje gång.
SÃ¥ himla ledsen man blir.
Igår jobbade jag som valfunktionär. Under dagens lopp fick jag höra ett och annat trångsynt och direkt fräckt, inte enbart mot presidentvalskandidaterna utan också mot mig själv personligen. Det förvånar mig alltid så satans massor när någon tycker jag är minde finsk eller annors bara onödig och dålig eftersom jag är finlandssvensk. Ignorans må vara saligt men trångsynhet gör mig bara så ledsen. Och dessutom är de de som förlorar inte jag.
Suck. Stön.
Den senaste tiden har jag funderat en del på det här. Vi säger gärna att vi är så toleranta och att alla skall få vara precis hur de är, men är det egentligen bara lip service, en politiskt korrekt sound bite medan man i verkligheten skyr alla som inte ställer sig i ledet?
För 10+ år sedan då jag började gå på krogen regelbundet har jag inget minne av att någon t.ex skulle ha pekat och skrattat åt någons sätt att dansa. Sånt verkar vara en vanligt förekommande helgsport nuförtiden. Kritiken mot folks klädstil har också blivit hårdare och vanligare.
Detta är naturligtvis smÃ¥ grejer i jämförelse med att kritisera nÃ¥gons sexualitet men jag undrar om det inte är en (“pÃ¥ gräsrotsnivÃ¥”) del av en större helhet.
Vi talade faktiskt just om det med kollegan, att det faktiskt verkar som att den yngre generationen är mindre tolerant än vad “vi” är. Jag vet inte vad jag ska säga, det gör mig bara matt.
Olen viime aikoina miettinyt paljonkin suvaitsevaisuutta. Jotenkin olen medioista ymmärtänyt, että on paljon ihmisiä, jotka pitävät itseään hyvin suvaitsevaisina, mutta todellisuudessa suvaitsevat vain sellaisia, jotka suvaitsevat samoja asioita kuin he itse. Eli ajattelevat samalla tavalla asioista.
Eikö suvaitsevaisuus kuitenkin ole sitä, että pitäisi suvaita kaikkia? Sekä niitä, jotka ajattelevat samoin kuin itse ajattelee että niitä, jotka ajattelevat toisin. Minä ymmärrän suvaitsevaisuudella myös sitä, että ihmiset täytyy hyväksyä sellaisina kuin he ovat, muttei heidän tekojaan tarvitse hyväksyä, jos ne ovat omaa omaatuntoa vastaan. Ihmisinä olemme kaikki samalla viivalla, tulleet tänne tahtomattamme, alastomina ilmaan mitään ja lähdemme kukin aikanamme viemättä mitään mukanamme. Taisi olla Juice, joka lauloi: “Ei elämästä selviä hengissä..”
Ajattelen esimerkiksi vaikkapa lapsiani tai muita rakkaitani. Varmasti hyväksyn heistä jokaisen sellaisenaan, mutta ei se tarkoita sitä, että hyväksyisin kaiken, mitä he tekevät. Eikä tarvitsekaan. Minun mielestäni.
Olisko niin, että aidosti suvaitsevainen suvaitsee myös suvaitsemattoman?
Niinhän se on. Kaikilla meillähän on eri mielipiteitä jne. Myös minulla. Ja omia mielipiteitäni tässä nyt vaan tuon esille koska MINUN mielestä asiat ovat niin surullisesti.
Vill fortfarande leva i bubblan…nÃ¥ja, eller inte ska man ju leva i en bubbla heller men det ger mig hopp att hitta en hel mängd blogginlägg som just detta.
Visst ska man kunna ge plats för folk som tänker annorlunda än man själv, annars är man ju bara trångsynt. MEN ifall nåns tankar och åsikter (eller gärningar) går rakt emot en individs eller grupps rättigheter (som rätten att leva med den person man vill/tala det språk man vill/etc.), DÄR borde väl ändå gränsen dras??? Och ifall nåns förmåga att fungera som president döms enbart efter dennes sexuella läggning och inte på grunden av professionell erfarenhet och dylika meriter, nä då jävlar, säger jag. Man behöver inte rösta Haavisto men man behöver inte göra valet till en pro- eller anti- debatt i homosexualitetsdebatten. De gör ju inte kandidaterna heller. Jisses.
…Men ska jag vara helt ärlig sÃ¥ mÃ¥ste jag väl medge att Haavistos “out-in-the-open” läggning inte alls var ett minus för min del – men det var nog en del andra faktorer som avgjorde vem jag röstade pÃ¥. Tack för ordet. Och bloggen!!!
Suck och stön jo, kan konstatera att jag väl lever ännu mer i en bubbla eftersom mina fb-kompisar (en inte så stor grupp, istället på riktigt kompisar snarare än bekanta) bara haft härliga uttalande. Sen när man plötsligt, som efter förra riksdagsvalet konfronteras av äckligare resultat spräcks bubblan desto värre. Härligt den här gången med åtminstone ett resultat som inte ger en någon ångest.
Jag var med om en liknande diskussion innan valet hemma hos en vän. Hennes kompis (obekant för mig och yngre än mig) kommenterade: “jag har inget emot homosexuella, men jag tycker att kvinna och man är det naturliga och det är nog inte passande med en homosexuell president”. Jag vet inte pÃ¥ vilket sätt hon tyckte att det att hon inte anser homosexualitet vara naturligt INTE gjorde henne till homofob. Jag gick hem. Direkt. Grät en skvätt och vart svart inombords resten av kvällen. Jag blir sÃ¥ otroligt ledsen av detta. SÃ¥ ledsen att det gör ont.
hear, hear. jag har tack och lov inte sett några negativa kommentarer på fb om just haavisto sexualitet. och här i sverige är folk så ointresserade av valet att man inte hör några åsikter alls.
men sen läser man om dumma reaktioner. om korkade kommentarer. och jag blir så trött och arg.
å ena sidan är det oerhört tröttsamt att journalister frågar haavisto om hans läggning, hans öppenhet och så vidare. och att media lyfter fram att han är gay, medan de inte kommenterar de övriga kandidaternas (förmodade) heterosexualitet alls. men samtidigt så är jag så oerhört GLAD över att haavisto har fått så stort stöd. och att finland kan få lite bättre bild utåt. att liksom hej, titta på oss, vi sa nej till soini men ja till den gröna bögen. typ. så även om haavistos läggning INTE borde betyda någonting, så gör den ju det ändå på något konstigt sätt.
sorry about avsaknaden av versaler, jag är trött och mycket mätt. ;)
Jag blir störd på om-Haavisto-lyckats-snärja-en-hunk-så-DÅ-SÅ! Är snygga personer bättre människokännare?
Det var ironi, Hallonet, och publikfrieri i form av klatchig rubrik. Inte tycker jag på allvar att den med snyggaste partnern är den lämpligaste presidenten och allround bästa människan.