Ni som ännu inte sett filmen Black Swan och inte vill ha några spoilers, eller what not, ska sluta läsa nu. För jag kan inte låta bli att säga det här. För jag såg den nyss.
Och oh. my. god.
Här kommer valda delar av mina monologer under filmen, i kronologisk ordning:
Är hon helt out of her mind?
Är dom båda helt galna?
Finns inte mamman på riktigt?
Har hon ebola?
Mamman är ju ett weirdo.
Är det han som mördat henne?
Jaha, hon var inte ens död.
AJ! Satans film.
Vill du ha choklad? Jag har tre sorter (till mitt filmsällskap).
Men tar hon hem den där bruden? Mamman kommer ju att bli furious.
Åååååaaaahhh, hon blir så mindtricked!
Är det hennes mamma hon ser? När hon var ung?
Alltså hon förvandlas till en svan.
Men gudh.
Det är ingen där.
Den där bruden är bara en låtsasfigur.
Vah?
Gudh.
Hon har dödat sig själv.
Gudh.
Gnnggghhh.
JAG HATAR FILMER SOM SKA VARA SÃ… HIMLA MÃ…NGFACETTERADE ATT MAN HITTAR EN UNDERLIGGANDE HISTORIA I OCH EN EGEN TOLKNING PÃ… PRECIS ALLTING!
Pretentiöst!
Jag blir så frustrerad.
Ã…h!
Så ungefär det tyckte jag om filmen.
I övrigt var den ju helt vacker. Och skådisarna var ju bra. Lite skrämmis ibland.
Men skulle gärna ha sett mer av dom där tallbarren som växte ut på hennes rygg.
Ja, sjukt sjuk film. Vi såg den på Singapore-bio med kines-volym som gör människor hörselskadade. Var tvungen att hålla för öronen åt alla skrapljud och krasljud överallt. Ryyyyyys!!
Fy.
jag tyckte den var så SKIT.
Amen.
Jag blev superbesviken på Svankakkan. Natalie var duktig, men annars kändes filmen bara som vimsigt effektsökeri.
Mmhhmm!
Jag tyckte den var grymt överskattad! Och inte var jag särskilt impad av Natalie heller. Tycker hon fick en Oscar för att puta lite med läpparna och se förskräckt ut.
Heheheee, fint beskrivet!
Eftersom jag läst psykiatri och jobbar som sjukskötare inom psyk tyckte jag att filmen var huuur bra som helst! Kanske för att jag ser den med psykiatri-glasögon(som min handledare sa) Tänk er att hon har schizofreni och en ätstörning(äter inte och spyr). Visst mamman är inte heller frisk, lägger skulden pÃ¥ dottern att mamma inte blev en känd balettdansös. Vad mamman har för fel vet jag inte. I nÃ¥t skede i filmen säger mamman, skrapar du igen? Vilket betyder att Nathalie säkert tidigare ocksÃ¥ visat tecken pÃ¥ att inte vara helt frisk. Mamman vill försöka hÃ¥lla henne kvar i en “trygg”miljö, varför rummet ser ut som för en liten flicka. Nathalie själv lever i en gränsvärld, psykotisk och den verkliga, men pga av stress (för att hon skall vara huvudfigur Stress och förändringar i livet kan orsaka genombrott av schiz. om man har det i sig redan) minskar gränser mellan verklig och overklig och till sist vet hon inte själv vad som är sant, hon glider in i den psykotiska världen, dÃ¥ hon föreställer sig bli den svarta svanen. Därav växer det ut svarta fjädrar pÃ¥ henne, hon lever sig in i rollen. Hur bra som helst! Det är min tolkning av filmen. Tänker man sÃ¥ kan man se filmen igen och konstatera fler tecken symptom pÃ¥ vad som är fel och vad som är vanföreställning/hallucination eller inte. :)
Men det är just det som jag inte tyckte om med filmen. Just att det ligger så himla mycekt bakom och att man måste ta ut det hela med effekter och its-all-in-your-head. Jag orkar liksom inte, känner att det blir för prettot och högtflygande. Men det är ju bra att man tycker olika! :)
Jag fattade väl vad tanken var bakom filmen, men guuuuuh så tråkigt! Liksom att come on. Jag är tydligen bara inte intresserad av liknande filmer.
Fattade jo, men liksom nää. Den passade nu bara int mej.
Jag tyckte om den, lite som Ingela också beskriver fascinerades jag av de psykiska störningarna än här än där. Tyckte dessutom om dansen, vackra dräkter och galen ambition. Tyckte filmen var en tripp, en intressant sådan.
Dräkterna var fina! Det håller jag med om! :)
Jag var älskade filmen! Just det där psykologiska delen, det att den inte var ett dugg förutsägbar och att man verkligen fick tänka igenom hela och sen det hur den var gjord tekniskt. Är annars också stor fan av Aronofskys sätt att berätta.
Jaa, fast lite förutsägbar var den väl? Eller man visste ju att nåt skulle vara så som det sen var, skumt och sjukt. :)
Det är sant. Skumt och sjukt fattade man ju ganska snabbt. Men inte sÃ¥där att man genast “visste-vad-som-skulle-hända-i-följande-scen”-förutsägbar. :)
Alltså vi två kan aldrig se en film tillsammans
Haha! Kanske vi håller oss från det. :D
Alltså, jag orkar inte ens kommentera. (ville bara säga det) ;)