Komponerade nyss ett mycket sorligt litet blogginlägg om hur miserabelt mitt liv är eftersom ingen – INGEN – har tid för mig just i dag. Sen läste jag det här pÃ¥ Thought Catalog, skrattade litegrann och tänkte pÃ¥ hur bra resten av veckan kommer att bli. Och nej, inte för att jag ska ha 10 miljoner slagsmÃ¥l eller sÃ¥, utan för att jag ska träffa människor.
(Men i hemlighet tycker jag ändå synd om mig själv. Det är ju så himla jobbigt att ha ett bra liv, ett heltidsjobb som väntar på måndag, semester hur länge som helst och ett fantastiskt hem.
Nu ska jag ta en Africa moment och get the hell over it. Sen ska jag se på The Mighty Boosh.)