Ode till Lintsi

Och nu när vi ändå håller på och nostalgiserar så ska jag passa på att posta mitt favoritfoto.

Det här är jag och Linnéa.
Vi är kusiner.
Jag har känt henne sen hon föddes, då var jag fem. Men det var inte förrän för … tre (fyra?) år sedan vi blev vänner. Och shit alltså. Den bruden bara kom in och tog sin plats. Som den mest naturliga saken i världen.
Och ni ska veta att om det finns någon jag är stolt över så är det henne, hon bara drar iväg till en helt främmande stad med ett helt (nåja, halvt) främmande språk för att hon vill se nåt nytt och lära sig mer. Kudos. Verkligen. Jag vet inte om jag skulle ha fixat det. Men sen är jag inte heller lika jävla cool som Linnéa.
Den här typen kan jag också berätta allt för och hon skulle aldrig ens tänka tanken att döma mig för mina idiotier, hon bara suckar lite trött.
Fast tjatar på mig, det gör hon nog en del. Ibland undrar man ju vem som är den äldre av oss. Men jag antar att jag är irriterande ibland och då är det säkert befogat.
Äh, det var ju inte tjatet jag skulle tala om, jag skulle ju bara berätta vilken pärla den här bruden är och hur glad jag är över att ha henne. Ni vet det där man brukar säga om att få en syster man aldrig haft, jag tänker inte säga det för det är himla töntigt, men ni förstår.
Så det här får sprida lite god fiilis och julstämning här på bloggen.

2 responses

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *