Jahaja.
Det här med att ni gympeppar mig har kanske inte gått helt planenligt. Hur många gånger jag gymmat sen jag skrev om det senast?
Noll.
Idag när jag kom till redaktionen låg mitt gymkort och tittade skitigt på mig på mitt skrivbord.
Jag valde först att blunda och ignorera kortet men vet ni hur svårt det är att låta blicken obemärkt glida förbi ett grällande grönt plastkort? Nästintill omöjligt.
Så sluta tjata och iväg och svettas, tänker ni nu.
Men fy så jag inte vill.
Ska börja med att lite försiktigt kolla in en passlig jumppatimme. Kanske lite pilates såhär i början. Fast det känns lite löjligt. En spinningtimme vore kanske mer trovärdigt. Ska vi säga att jag måste cykla lite inomhus före veckan är över? Annars får ni i sann Nickbyrapporterar-anda straffa mig.
Ljug är inte tillåtet. Från min sida asså.
Jag hatar dig kortet!
Uj ja. Har samma grej här. Det liksom tittar fram varenda gång man öppnar plånboken för att köpa chips, godis, öl och/eller vin. Hej kortet. Skön fiilis.
Tänk om man i misstag bara skulle klippa det i två bitar?
Oho! Bara sådär! Hups! :) JAAA!
Egentligen borde jag ha gått enligt plan a alltså, dvs glömma kortet i min plånbok och ta med det till Tyskland! Då skulle du inte ha behövt gymma förrän i december. ;)
Vilken välsignelse det hade varit!
Ajjo ps. tusen tack för lånet!!! Guld värt. Om jag är riktigt snäll kanske jag får låna det igen i, ja, december? :D
Naturligtvis får du låna det. Hell, du kan FÅ det. Hrrr.
Okej, jag kommer och stjäl det av dig sen den 17 december! Men i gengäld kan du få nånting från Berlin. Kanske en munk! Eller en rumsren hipster med ironisk mustasch.
Haaa! Rumsren hipster med ironisk mustasch! Det vore väl nåt! Undrar vad jag skulle kunna hitta på med den? Annat än peka och skratta.