Ni vet när alla säger att MAN SKA TALA OM DET.
Och DET LÄTTAR JU MER MAN TALAR OM DET.
Pft.
Man ska väl inte gå runt och tjata och gnata om sina problem hela tiden tycker jag. Näe, bäst att hålla allt inom sig (ironi, red.anm.).
Men jag vet inte.
Helt plötsligt känns livet litelite värt att leva igen (nej, jag har inte varit självmordsbenägen, bara lite sönder så där).
Efter att inte riktigt ha ätit nåt på ett par månader är jag mitt i allt sugen på saker (kan ju iofs vara farligt för min nya, smäckra figur).
Och helt mitt i allt känner jag mig helt chef (får man ens säga så?).
Fan. Borde nästan fira det här.
Det är möjligt att grannarna på andra sidan gatan fann det underhållande när jag försökte ta en hoppbild med photo boothen. Man borde skämma ut sig mer, andra får ju i alla fall bra fiilis.
Känner igen detdär. Och skönt att du börjar bli “hungrig”, för dÃ¥ vet man att man har tagit en steg framÃ¥t. Men ja, “figuren” hÃ¥ller sig cirka en Ã¥r med “bra” tyr ;) Kram!
Heh! Nåh, det gälelr väl att börja träna nu då. Suck. :)
Vet du vad, det här inlägget gör mig bara så glad. You go girl, du är helt chef.
Boss!
Klart du är chef! Och vad bra att maten smakar igen, då vet man att det börjar bli lite bättre. Mvh, den som förlorade åtta kilo på 1,5 månader (P.S. Jag sa också att jag blev så full på grund av mindre kroppsmassa, såg din kommentar på Peppes blogg, haha).
Jestas! Jag tog ändå 3 månader på mig för samma viktminskning. Du vinner. :D
Jaaa! Chef!
PS “Man borde skämma ut sig mer, andra fÃ¥r ju i alla fall bra fiilis.” Detta ska bli mitt nya motto.
Eller hur? Jag ska alltid börja skämma ut mig.