När min väckarklocka nyss ringde (jag hade ställt den på sju så att jag skulle kunna skriva lite direkt från morgonen, fast jag egentligen inte behöver stiga upp så tidigt) hade jag faktiskt varit vaken i två timmar redan.
Saker jag gjort mellan fem och sju: avslutat en artikel, druckit te, mått illa, försökt lyssna på svensk morgonradio, skrivit en halv kolumn, diskat bort berget på diskbänken.

Nu sitter jag mest här och försöker intala mig om att jag inte är trött. Att det visst var en bra idé att stiga upp så tidigt. Att jag kommer att orka hela dagen. Och hela kvällen.
Kanske jag typ borde äta något, är det inte sånt man gör på morgnar? Jag vet inte, jag brukar ju mest sova då.