Det där gymmedlemskapet

Jaha.
Nu tycker jag vi kör igång med lite pep talk här på bloggen.
Hutlösa, jag menar HUTLÖSA, summor av min stackars lön går åt till ett jag-vet-inte-varför-jag-skaffade-det-måste-ha-levt-i-en-utopi-gymmedlemskap varje månad. När har jag då senast använt detta medlemskap frågar ni er? Om jag säger såhär: det hade just börjat grönska då.
Ska vi sikta på en gång i veckan till att börja med? Har hört att man ska köra igång lugnt. Undrar om det räknas att bara gå i solariet? Eller bastun? Eller gå och äta den där gratis gröten de har på morgonen?
Men fy fan. Jag skulle så inte orka.

7 responses

  1. men gå på någon gruppträningstimme! det är kul :) jag lovar, du kommar att se framemot det.

    • Mjaa. Jag tycker om att gå på spinning. Men nog är det ju jävla tungt att släpa sig dit också. :)

  2. Jag veeet, svårt att släpa sig till gymmet. Tog flera år för mig att komma i gång med det.

    Men nu har jag blivit ganska bra. För det mesta går jag dit på autopilot, släpar benen efter mig hela vägen, har ingen lust alls, men jag bara går dit ändå. Och medan jag drar på mig skorna är jag helt övertygad om att jag bara ska stanna i 10 minuter, men sen går jag ändå oftast igenom hela programmet.

    Och som bäst har jag faktist varit 2 gånger i veckan på gymmet, och det syns i bättre hållning och mera ork, yey!

    • Åh du är duktig! Efter 15 minuters cykling brukar jag tro att jag ska dö på fläcken och lovar mig själv att aldrig mera gå. Alltid orkar jag ju ändå till slut. Måste. Tvinga. Mig. Dit.

  3. Uj fan. Jag har precis samma. Hittar den ena undanflykten efter den andra. Sneglar på klockan medan jag flaxar omkring på nån obegriplig timme. De gånger jag går dit vill säga. Det är ju som SÅ MYCKET ANNAT hela tiden!

  4. Sen när du har blivit frisk kan jag vara med på pep. Jag fick min fettprocent avläst igår, det var inte muntert. Men det är inte bara trååååkigt att bli fit, det är fittigt jävligt också. Jag har aldrig lyckats komma in i en sådan mode att det skulle vara roligt, ännu mindre att jag skulle bli beroende av att sporta. Men jag har nu tänkt rycka upp mig och göra någonting två gånger per vecka. Den här veckan har jag kommit halvvägs, men det är ju många dagar kvar! Och för att inte bli alltför långsiktig så tycker jag att bloggalan kan vara målet!

    Kram och ork åt dig, på många plan!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *