Vi gjorde en avstickare till observstorieparken för att leka hejaklack igår. De som sprang midnattsloppet susade just där igenom.
Jag skrek och ropade tills jag blev helt svettig, mest hejarop och uppmaningar till att öka tempot. I något skede misstog jag mig ändå att påminna löparna om att de faktiskt betalt för att plåga sig själv. Det var inte uppskattat. Det som däremot var uppskattat var mina ramsor om att vi ses på baren senare.

Ja. Ungefär såhär såg det ut fast inte så mörkt.

Förra året deltog jag själv i loppet. Jag var mäkta nöjd eftersom jag tog mitt livs första springsteg bara några månader tidigare.