Augusti

Om det är okej att det plötsligt blev augusti, undrar ni?
Nä, det är verkligen inte okej, säger jag.
Det är precis så lite okej som magknip eller ångest längst ner i själens innersta rum. Inte, inte, inte alls okej.

Grejen var faktiskt att jag tänkt mig att det kunde vara riktigt okej. Att augusti bara betyder en till sommarmånad. Att jag sorglös ska gå omkring och vifta med kjolen i fyra veckor. Men det är inte så.

Genast jag insåg att det faktiskt är augusti – den sista sommarmånaden – sköljde det över mig: måste få till stånd något i livet! måste göra skillnad! måste vara aktiv! måste träna! måste sluta vara fet! måste klippa pannlugg! måste planera vinterresa! måste planera mitt liv! måste göra upp en vinterbudget! måste börja planera tidningsartiklar! måste sticka en halsduk!

Och alla de här måsten gör mig så himla matt. Jag vill ju bara promenera runt i mina flipflops på gatorna i Tölö.

Sen igen. Här kan jag sitta och tycka synd om mig själv eller så kan jag get a fucking life and get on with it. Tror nästan jag väljer det senare.

5 responses

  1. Skriver under allt. Och föreslår en drink på en terass en kväll! Vi fixar nog dethär med augusti. Kramis!

    • Jag tycker att du föreslår fina saker! Den här gången ska vi försöka få till det också. :D

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *