Start rant.

Idag firar jag och Sommaridyllen (min julilägenhet i Tölö) sista kvällen ihop. Imorgon packar jag ihop mina saker (kläder) och drar till Alberga. Eftersom jag trivs så himla bra här i stan och för att livet är som det är, håller jag ändå på att leta efter ett eget litet hem i stan. Men SABLAR så svårt det kan vara! Jag har ingen lust att bo i en etta på 20 kvadrat med två kokplattor och en handdusch mer. Det har jag gjort helt tillräckligt många gånger och år redan. Nej, jag behöver ett hem. Vet ni vad hyran på ett hem är? Jo precis det, alltför mycket.
Jag får ångest.

Såg den mest uuuunderbara jugendlägenhet i Kronohagen häromdagen, men kan tro att de väljer någon med längre arbetskontrakt än mig. Jo, de ville se papper på mina kontrakt. Jag önskar så att de ville ha mig, mig, mig! Ett trevligt litet hem med högt i tak och breda fönsterbräden är allt jag begär. Och ett ordentligt kök. Och ett ordentligt badrum. Sidu, det var ju ganska mycket jag begärde ändå.

Men snälla lägenhetsgudarna, gör mig glad. Fast imorgon när jag ska se dendär lilla ettan på Museigatan. Den kommer att vara gräslig. Den kostar nämligen under 700 pix. Då är det nåt fel. Bombis.

Rant over.