Varning, kan innehålla spoilers!
Jag har skämts lite över det faktum att jag inte fått tummen ur och läst en enda av Murakamis böcker. Han verkar ju vara uppskattad inom bokvärlden och så.
Så ikväll när jag skulle se Norwegian Wood på bio var jag helt into. Jag kommer att älska den här filmen!, tänkte jag.
Men platt fall.
Det hände liksom för lite och för konstigt. MissförstÃ¥ mig inte, jag gillar slow telling (hej Sofia Coppola!) men det här var deadly slow telling. Och frossandet i mentala problem och sexuella svÃ¥righeter – what up? Det gick frÃ¥n trÃ¥kigt till pinsamt roligt till bara pinsamt.
Filmen inspirerade mig verkligen inte att ta tag i min Murakamioskuld. Men vad vet jag, kanske boken är bättre.
Berätta för mig, är han på riktigt bra den där Murakami?
Oj nej… Jag har just Norwegian Wood väntandes pÃ¥ bokhyllan men det e liksom nÃ¥t som tar emot…
Nåh, kanske det bara var filmen eller det att jag inte var i rätt mode. :)
I never thought I would find such an everyday topic so entharlinlg!
8BuWJA lwayggwawviw
Nejnejnej! Boken var hemskt vacker och fin och… romantisk. PÃ¥ ett lite vemodigt sätt. SÃ… synd om filmen var cräp!
Annars har jag bara läst en annan Murakami – Kafka pÃ¥ stranden. Den förändrade kanske pÃ¥riktigt lite mitt liv.
Ah. Kanske jag inte helst ska dissa Murakami på basen av filmen dåh. Kafka på stranden till nästa!
Kafka på stranden, börja med den!
Murakami är skum och man mÃ¥ste komma i en viss rytm när man läser. Har hÃ¥llit pÃ¥ med FÃ¥geln som vrider upp världen sen i jul…….
Uh, om jag inte kommer in i en bok efter ett visst antal lässessioner tenderar jag förklara den dålig och ge upp. Men det där går ju i perioder, ibland har jag lättare för att läsa en viss sorts böcker ibland andra. Olika.
Ojojoj. Jag har läst tre av hans böcker, “Kafka pÃ¥ stranden”, “FÃ¥geln som vrider upp världen” och “Sputnikälskling”, och vill läsa “Norwegian Wood” ocksÃ¥. Vilket egentligen är konstigt. För jag hatar hans böcker. När jag började med den första (Kafka), trodde jag det skulle bli nÃ¥got helt fantastiskt – för jag älskar ju allt surrealistiskt, galet och knasigt. Men näääe. Kändes överdrivet, konstigt (pÃ¥ ett inte bra sätt) och slutet kom alldeles för plötsligt och det kändes nästan som att herr Murakami ba “OJ SATAN jag har glömt att man ska avsluta en bok!!! Men hur ska den sluta? Aja jag sätter bara en punkt här”. Ungefär. Minns inte hur en enda av dem slutar.
Den bästa av dessa tre var “Sputnikälskling” för den var ocksÃ¥ kortast.
SÃ¥ näe, vet inte varför jag vill läsa “Norwegian Wood”, en sida av mig kanske hoppas att jag ska gilla honom eventuellt? Att jag känner mig sviken liksom? Eller nÃ¥got.