Bröllopet som inte blev

Jo jag vet. En del är kanske förundrade över att jag inte uppdaterat er med mina egna bröllopsplaner, varken här eller på bröllopsbloggen. Vid det här laget – mindre än två månader till D-day – borde jag ju i princip vara eld och lågor och smattra ner hela bloggen med menyer, klänningssyende, dukar och loppistallrikar. Men jag gör det inte. Jag gör det inte för att det inte kommer att bli något bröllop. Så kan det ju bli ibland. Saker och ting ändras, människor ändras och man ändrar sina tankar och planer.

Det har varit en tung sommar (har ni nånsin märkt hur oerhört. jävla. tungt. det är att gå runt och vara arg hela tiden? testa. eller näe, skit i det. tro mig bara). Det har blivit en hel del ytligt bloggande för jag har inte haft tid och ork att ta tag i mina egna tankar. Men saker mognar, bitterhet växer till något annat, ilska svalnar och sorg pratas bort.

Jag är förresten så himla glad över Monica Ålgars ärliga sätt att skriva kolumner. Har ni läst den i HBL idag? Men fan alltså, det är just sådär det är. Och vi vet det. Jag har gråtit över alla chanser som gått mig förbi fast jag vet att det kommer nya. Det blir lite svårare varje gång, men vi vet alla att det ena alternativet är så mycket bättre än det andra.

Nu är det inte så att jag står i slutet av ett förhållande. Nej, jag står i ruinerna av ett förhållande, dammet har inte lagt sig helt ännu men jag står beredd med cementblandaren och nya tegelstenar och golvbrädor. Vi står redo. Redo med hammare och spik, med sikaflex och fönstertätning. Redo att reparera och bygga nytt.
Ingen gillar hur som helst splitternya hus, charmen med ett hem är att det är modifierat och ändrat, inrett och format enligt dem som bor där. Tillsammans.

Så känn ingen sorg för mig Göteborg. Det här var mera ett öppet konstaterande som hjälper mig att fortsätta spika de där nedrans golvplankorna och välja ut ny tapet till sovrumsväggen. Något nytt måste det bli. Nytt, fräsch och unikt.

Sen avslutar vi med en välkänd livsvisdom. Läs och lär, mina barn.

30 responses

  1. så fint du skriver. hold on to that hammare och spik, allt fint och gott och hoppfullt till er!

    • Håller i så hårt jag kan! Tror fan jag ska skaffa ett såntdär tool-belt så jag har hammaren med mig hela tiden. Tack!

  2. Tänk att jag har en vän som är så klok, stark, ärlig och som skriver så fantastiskt bra! Jag är stolt över dig, över allt du är och gör!

  3. Heja heja och massa kramar och det är tusen gånger modigare och ärligare att göra som ni gör än att blunda och köra hårt trots att det inte känns 100. KRAM

  4. ihana, kypsä tyttäreni. Yhdyn edellisiin mielipiteisiin erityisesti ja täysillä Patron kirjoitukseen

  5. Jag vill säga dig bara sådana saker som stöder och får dig och känna dig omtyckt. Jag vet bara inte hur man säger dom. Puss.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *