Vi fortsätter lite med resetemat. Ja, obviously är det ungefär det enda jag kan koncentrera mig på för tillfället. Och nu när jag sett i stort sett det jag känner att jag behöver se har jag en massa tid över för bloggning och allmänt skriveri.

Peppe skrev om reseelitism. Där kan jag känna igen mig. Liksom; alltså JOO jag har varit till Thailand men det var under lågsäsong och vi luffade faktiskt runt och bodde på obskyra små stränder (faktum är att vi var både i Phuket och på Phi Phi, plus att jag älskade Phi Phi). Och NÄE jag gillar inte riktigt resor till södern, jag gillar mer stadssemestrar (skulle döda för en strand just nu, Paris är ganska varmt och man kan ju inte hoppa i Seine och simma runt heller).

Men sen igen, jag är i fucking Paris. Jag har sett a) Montmartre (attraktion) b) Sacre Coeur (stor attraktion) c) Louvren (om än bara utifrån (se, jag skyller ifrån mig redan)) d) ska upp i eiffeltornet idag. Och så vidare.
Det är ju liksom klart jag har sett alla de här sakerna. Det är det man gör som turist. Det är ju för fasiken därför Paris är ett så stort resmål, för här finns så mycket historia och vackra grejer. Det är ju dem man vill se! Sen är det klart, man vill uppleva den Parisiska atmosfären och bla bla. Och det kan man också, mellan turistattraktionerna.
Och visst kan jag tycka att det är jobbigt när det kommer en massa försäljare som trugar på mig sina vänskapsarmand och miniatyrmodeller av eiffeltornet, men det är ju det som kommer med turismen. Går ju inte att komma ifrån. För det finns ju verkligen folk som köper deras saker, annars skulle försäljarna inte finnas. Och ja, det tycker jag faktiskt är det mest obehagliga. Inte tjocka amerikanska turister i joggingskor utan de framfusiga försäljarna. (Ni vet jag och säga nej, det kan vara svårt. Till försäljarna uttalar jag alltid ett bestämt Non merci och går sedan vidare och funderar om de nu alls kan köpa mat till familjen när jag inte stödde deras fond för stumma/köpte armbandet/tidningen/baskern.)

Men hörni nu ska jag dra mig ut och köa för att få åka upp till Eiffeltornet. Kanske jag måste köpa ett vänskapsarmband under tiden jag köar, det lär ju ta ett par timmar. (Börjar redan ångra att jag bestämde mig för tornet, kanske går och sitter i parken och fotograferar det nerifrån istället. Igen.)