Jävla massa snack om bloggpauser och bloggmörker nu. Har alltid tänkt att jag är beyond och över allt som kallas bloggpauser, att jag aldrig någonsin kommer att ta ett så fånigt ord till mitt tangentbord. Jag menar, man bloggar väl när man tycker, inte behöver man meddela hela världen att man håller paus.
Å andra sidan förstår jag om folk som faktiskt har en hel del läsare inte bloggar på ett tag så börjar väl läsarna undra. Bli oroliga liksom. Bloggande-bloggläsande blir väl till sist som en sorts relation och relationer för med sig ett visst ansvar och vissa förväntningar.
Nu är det ändÃ¥ sÃ¥ att jag är totalt, galet, himla trött pÃ¥ bÃ¥de mig själv och internet. Jag menar inte att jag med det kommer att hÃ¥lla en “bloggpaus” (gud nÃ¥de), jag menar bara att det är därför jag producerat en massa osammanhängade skitinlägg under en veckas tid. (Förklaringar, förklaringar. SÃ¥nt bullshit.)
Ni vet våren, den kan komma med en egen liten depression. Jag är inte deprimerad men jag känner mig likgiltig. Jag vill gärna ge blanka fan i allt, lägga mig ner på golvet och skrika mig röd. Men sen igen, ni vet vuxendom. Det är den dom man får när man är stor, en kan inte bara lägga sig ner och skrika. Det ska tas ansvar.
Fuck ansvar!, vill jag säga.
Men jag sitter ändå här med min vuxna kopp kaffe och skriver mina vuxna texter och ringer mina vuxna samtal och för mina vuxna diskussioner. Gör en vuxen löprunda och äter en vuxen sallad. Betalar mina vuxna räkningar och planerar en vuxen semester. Inte för att jag har nån semester, så vuxen är jag ända inte. Mera.
Och förresten så heter det en botten, bottnen och inte ett botten, bottnet. Nåt som irriterar mig till oanade höjder det där.
Fuck you.
Kökkö måndag? :(
Riktig skitdag!
Äntligen nån som tar upp det där med bottnarna. Äntligen.
Alltså jag blir så frustrerad!
Nej, jag vill att det ska heta “bottnet”! Världen är grym ibland, det lär ju vara helt korrekt att säga “beslutade” *rys*.
Annars, sant att har man många läsare borde man berätta om man tänkt försvinna för en längre tid. Blev själv helt jättefrustrerad på Helmi otsalla när hon plötsligt bara slutade uppdatera och bloggen var död månader i sträck utan förklaring.
Världen är onekligen grym ibland, jo. Du tycker antagligen bottnen låter lika jävla mongot som jag tycker att bottnet låter. :)
Amen, sister. Amen. (utom med botten, då, FAST jag vet att du har rätt). Skit, skit, skit måndag. Skit, skit, skit liv. SKIT. SKITBLOGG (inte din då, förstås, min egna). Allt är skit. Just nu i alla fall.
SKIT SKIT SKIT! Man kan ju hoppas att tisdagen blir bättre, men knappast. Det kan alltid bli ännu lite skitare än det är för tillfället.
Höööh höööh höööööööööööööööh! Kyllä se siitä! Ses snart! Puss!
Puss!
Fuckelisfuck fuck! En dålig måndag må jag säga. Och solen lyser, man borde ju vara ute och vara lycklig. Och helst lyckad också.
Man kan vara ute utan att vara lycklig också! Jag testade, det var inte lätt. Som tur blir man brun fast man är fittig.
På bottnet bottnet bottnet bottnet bottnet bottnet, sydämmmmmmellinen, kuullllllllostaa, dom, de, dem, äns, jordsnurr då man menar år, och att ha depis när det är vår.
På G, pompa&ståt, känna någon på pulsen. ARGH!
Hahha, bli brun fastän man är fittig! Det skall jag minnas.
Remember where you heard it first.
Åh herregud som jag har irriterat sönder mig på bottnet på senare år då jag lärt känna mera människor och läst mera bloggar. Bottnet, gah.
Gah, indeed!
Elskling! Up your anarchist och skrik dej röd, pussn!
Tar upp rökandet&bantandet istället. :)
“Det gÃ¥r nog om tills du gifter dig” …som mamma brukade säga dÃ¥ man var liten. En liten tröst kan ju vara att giftermÃ¥let inte är alltför lÃ¥ngt borta. Puss o kram!
puss & kram, vännen!
Det där du sa om bloggpaus är EXAKT så som jag har gått omkring och tänkt. Inlägg om att man inte orkar skriva inlägg är bland det onödigaste som finns!