Tubbs undrade nervöst när resten av svaren på frågorna kommer. Nå dom kommer NU!

Svantes fråga: Vad skall din bestseller-roman handla om?
Däri ligger faktiskt problemet. Jag vet inte vad den ska handla om, därför har jag inte kunnat börja detta fantastiska skrivjobb ännu. Väntar på att storyn ska slå mig som en blixt från klar himmel. För det är så det funkar va? VAH?

Puva! När ses vi nästa gång? Och ska int vi dricka kalja hela natten nån gång?
Nå tydligen inte nästa vecka iaf, eftersom jag ska ta din plats på x3m. Men kanske parköl nån kväll? När det är riktigt varmt! Och då säger jag också JA på följdfrågan.

Patro undrar om jag skulle gifta mig med Boyfriend om det kom fram att han röstat på Sannfinländarna?
Nej, faktiskt inte. För om det skulle komma fram att han röstat på PerSuna så vore hela han en stor bluff (inte bara för att han just röstat på just dem, utan för att det går emot det han har låtit mig tro) och då kunde jag inte ha något med honom att göra mer.

Mamma undrar: Mikä oli mukavinta lapsuudessasi?
Kauheen vaikee kysymys. Tykkäsin kirveesti mun luciakruunusta ja saada leikkiä luciaa. Oli kans kiva asua maalla kun sai kesällä kirmata (voiko niin sanoa?) vapaasti pihalla! Ja sit mä tykkäsin hirveesti mun hoitotädistä, siellä oli mukava olla.

Fager dam: När och varför skaffade du näsring?
Det var i mellandagarna 2009. Jag har alltid tyckt att det ser lite häftigt ut med näsring och jag var ju tvungen att testa. Känner mig lite badass med den.

Biffen frågar vad heter din ponny?
Den har inget namn ännu, borde kanske ordna en namngivningstävling!

Tuubs: Är det viktigt att ha många läsare på bloggen? Eller du sa att du skulle ha 70 000 läsare och jag får panik av hela tanken. Jag tycker om mina hundra per dag.
Det där beror väl på vem du är och vad du vill uppnå. Jag kan nog helt ärligt erkänna att det skulle vara kul att ha många läsare, det skulle vara lite stolthet. Eller kanske mer: oj shit, vad kul att så många tycker att jag skriver roligt/intressant/whatever. Men jag är nog också nöjd med den lilla skara jag har! Jag älskar er alla och envar!

Ida undrar hur träffades du och boyfriend och när visste du att this is it?
Och hey, när ska du och jag gå på dejt?
Vi träffades första gången på Ikea 2001. Sen var vi kompisar i 7 år och efter det blev han kär i mig när jag stod och diskade sommaren 2009. Efter att vi blev ihop visste jag ganska snabbt att this is it. Nästan genast. Har man känt varann så länge tror jag det är ganska naturligt.
Nu träffades vi ju nyss, men det gick alltför snabbt. Jag tänker bubbel på nån terass! Vad sägs?

Marias fråga: Vad är det konstigaste du ätit?
Eh. Jag vet inte? Har inte ätit så mycket konstigheter, faktiskt. Kanske älghjärta? (Som faktiskt var ganska gott, lite leversmak sådär.)

Selma frågar hur jag var som tonåring.
Shit alltså. Var ska jag börja? Jag hade nog ganska dålig självkänsla som tonåring, men det har väl de flesta. Jag vill synas och höras, jag ville vara tuff. Var väl egentligen inte så hemskt tuff, men i gymnasiet lyckades jag nog med att synas och höras, tror jag. Vet inte om det är en bra sak. Sen var jag ganska strulig, min mamma fick gråa hår. Men jag skulle nog inte göra nåt annorlunda ändå, har blivit ganska bra till slut ändå.
Det här borde kanske få ett helt eget inlägg nån gång.

Okej, jag vet inte hur roligt jag svarade, men ärligt iallafall! Puss. Borde kanske ha lättat upp med ett par bilder. Kanske jag sätter dit några om en stund.